"J" och jag var inte på party humör på lördagskvällen.Vi ville båda helst bara ligga kvar framför tv:n och käka chips, men visste att vi var tvugna att rycka upp oss. Efter en liten fördrink eller två, laddade vi iaf upp lite party humör, tog på oss två schyssta klänningar och drog iväg på den här festen.  Den var belägen på takvåningen i en kontorslokal och det var väl ett 80-tal gäster. Det obligatoriska mingalandet gav vi upp efter en timme för då hade mina polare anlänt och det var viktigare att "J" fick träffa dem. Vårt lilla gäng hade kul och vi kom hem vid 4.00 Skvallervärdet från festen var inte så stort vi chillade mest i vår lilla hörna. I och för sig nu när jag tänker efter så var min polare "fotbollsdomaren" övertygad om att en liten donna stötte på mig.. Det var hur som helst roligt och jag rekomenderar alla att prova körsbärsöl!

Det löste sig ganska så bra ändå med mitt nintendo sug. Jag och bästisen "J" turades om att lira poker på nintendot, tills klockan blev alldeles för mycket och jag kände att det var hög tid att lägga sig och sova för att vara pigg till dagens presentation. Körde bil igår med min kompis "Hammarby", som berättade om sin praktikant (OBS vuxen praktikant) som tyckte att han var så bra. Ja det är väl klart sa jag. "Hon kanske är lite kär i dig" retades jag. "Nä men min förra var nog det" (även hon vuxen) sa han. "Hur vet du det?" undrade jag. Så efter en liten stund så bara skriker han ut; "Jaja vi kn***ade ok?!" Shit tänkte jag chilla! Vafan snacka om känsligt? Jisses jag sitter för fan och övningskör..

Min pojkvän berättade igår att han fått skamliga förslag från en tjej via mail igår oxå.. BIATCH vänta bara  flicka lilla tills jag får tag på dig...

Igår skrev jag att min pojkvän inte hörde till de finkänsligas gäng, men han kan däremot vara killen som gör det mest oväntade supersnälla! Igår dök han upp med röda rosor och ett NINTENDO DS!!! :) Jag älskar allt som har med teknik och spel att göra. Jag blev så jävla glad! (Vi snackar som julafton när man var liten.) Alltså, gör man sådana ursnälla saker då är man grymt förlåten för att inte vara finkänslig. Han är ju bara världens bästa pojkvän!! Och jag kan knappt vänta på att få komma hem idag och lira lite. Typiskt nog ska bästisen "J" komma upp och vara hos mig hela helgen, vilket är jätte skoj och jag har verkligen sett fram emot det, men nu skulle jag helst av allt bara vilja tillbringa hela helgen med mitt nintendo. Jävlar var här ska liras!

Min kille har verkligen inte välsignats med finkänslighetens gåva. Japp people han kan faktiskt bara vara down right plump. Så i helgen så sa jag något om att jag inte ville vräka i mig kanelbullar, för jag ville tänka lite på vikten. (Detta efter att ha ätit; ostbricka, tapas, smördegspiroger, öl och marängsviss den dagen, så ni fattar liksom nöden av att tacka nej till bullar). Han säger: "Men du behöver ju inte gå ner mer i vikt nu, du är ju fin." (Snällt tänker jag). Han fortsätter: "Ja nu ser man ju dina kindknotor igen och nu har du nästan inga celluliter längre." KORREKTELSE: Jag har faktiskt INGA celluliter, inte nästan, utan inga. Så var någonstans fick det mig att känna mig bättre..klart som fan att jag inte vill ha bulljäveln. Jag vill inte vara en rockbrud med celluliter, för fan.

Blä. Blä för att allt gott är fettigt.

Vart tog helgen vägen? Eller rättare sagt var det helg?

Hetsade iväg ner för att arbeta i min hemstad och arbetade i viss mån på helgen, så i måndags var jag väldigt nära att önska alla en trevlig helg. Önsketänkande.  Trött är jag som fan och denna veckan ska det vara ännu mer full rulle och partajer så det står härliga till, så shit nu gäller det att bita ihop.  Det som var en riktig high light däremot igår var att jag var på besök på min nya arbetsplats! Yes, I´m moving on. Tyckte att det var en bra idé att poppa förbi och hälsa på alla innan den första dagen för att slippa den där känslan av första skoldagen..Visste inte vad jag hade att förvänta mig alls, förrutom att det förmodligen var ett snäpp striktare än på min nuvarande arbetsplats. Så döm om min förvåning när jag får reda på att jag har helt FEL! Så grymt juste verkar det och jag blev positivt överraskad. Däremot så stack jag verkligen ut då jag var lite överklädd, men men hellre överklädd än underklädd.

Igår skrev jag om helhet kontra detalj. Detta att missa detaljen för att man absolut inte söker efter den/ eller att man inte sätter någon värde i den, kan visa sig i allehanda lustiga situationer. Sist jag åkte med X2000 till exempel, satt jag hyfsat nära toaletten. En herre i 50+ åldern gick fram till dörren, drog i den (den var stängd) och tog ett steg bak och började köa. När han stått där i ca 1 minut, vände han sig mot mig och frågade om personen där inne varit där länge? Jag hade inte kollat in toan innan men jag vände mig om, tittade mot dörren och sa: "Det vet jag faktiskt inte men när jag nu tittar på dörren så sitter det en stor orange skylt på dörren där det står ur funktion." Ja just det utbrister han och går surt iväg. Skylten är 20 x 20 cm, orange, och det står med VERSALER.  Jävligt märkligt att först missa det och istället slänga sig på dörren och när den sedan inte går upp inte felsöka problemet? Steg 1. Är det upptaget? Steg 2. Står det någon skylt? Hmm ja där är ytterligare ett bevis på att helheten inte står över detaljen.

Många anser det beundransvärt att kunna se helheten av saker och ting.

" Jag är en person som ser/fokuserar på helheten" hör jag ofta kollegor säga. Dem anser att detta är en bra egenskap och ett tecken på att de är personer som kan prioritera det viktigaste.  Men detaljerna då? Det är  från helheten vi kan dra mönster och trender, men det är från detaljerna vi finner det avvikande, det som leder till nyupptäckter. En gång läste jag att det ansågs viktigt att ha fina naglar på en anställningsintervju. Rekryterarna menade att via naglarna på den sökande kunde de bilda sig en uppfattning om hur denna personen var till sättet. Välvårdade, korta naglar speglade att personen var ordningssam, inte lat och hade fokus på detaljerna. Ändå verkar det som om detaljerna oftast får stå tillbaka för helheten. Själv gillar jag detaljerna och önskar att jag hade haft en ännu större fokus på dem. Alla kan se helheten anser jag, men det är bara den mest observante som kan se detaljen och det är trots allt detaljerna som bygger helheten.

För ett tag sedan (ca 1-2 år sedan) kunde man läsa i var och varannan tidning om det otroliga fenomenet att kvinnor har svårt att säga nej. Tidninsrubrikerna löd: "Kvinna lär dig säga nej!"  Stört tänkte jag. Vaddå svårt att säga nej. Jag har minsann inte svårt att säge nej. Tills jag flyttade, började på nytt jobb, och sakta men säkert insåg att jo jag har också svårt att säga nej. Jag vill alltid vara med på allt roligt. Och som den grymma planeraren jag är hinner jag med att göra massor. Tills man sitter här skit trött och tänker åh sova..Fast jävlans vad grinig jag var när jag var sjuk och var tvungen att sitta hemma och ha tråkigt för två veckor sedan. Detta mega kompenserade jag med att denna veckan vara ute och festa 2ggr, övningsköra och fika två kvällar och nu middag ikväll. Och imorgon så har jag bokat in övningskörning igen och så ska jag ju resa iväg! Har inte packat och strykit..kände redan i onsdags att jag var trött och behövde vila, men men inte kan man väl tacka nej till två roliga kvällar till? Och jag har haft supertrevligt ikväll med min roliga kompis karriäristen. Så ja kan man inte tacka nej till skoj ja då får man helt enkelt stupa i säng trött varje kväll, vakna till en tom kyl (för när skulle jag ha haft tid att handla?) och vila ja det får man göra när man blir sjuk igen. Lyxproblemen är de bästa problemen ;). Och jag är trots allt  i gott sällskap med att inte kunna säga nej.