I helgen är mina enda spikade planer att övningsköra och ta mig till kemtvätten. Började måla upp en bild om att jag kanske skulle ta en juste lång promenad i naturen, få luft, gå runt där i gummistövlar och sen gå hem dricka te, tända ljus lira nintendo.

Så blev jag bjuden på club.

Och jag tänker som vanligt; naturen är kvar men en klubb är en klubb.

Fast jag vet att det vore bättre om jag tog den där promenaden och slet lite på mitt gymkortsmagnetremsa också (hjälp vad länge sen det var). Att göra både och funkar inte. Det är antingen eller. Borde vila,  (kroppen skriker vila huvudet skriker partaj) men kommer jag kunna motstå? Ibland blir det ju  lite jävla enformigt med partaj flera ggr i veckan.  Borde kanske hålla helgen lugn. Har nog till och med några skräckfilmer kvar som jag inte har sett...

Igår fick jag höra att ett företag tyckte att jag var fantastisk och ville anställa mig! Vilken ego booster! :) :)

Ibland när något tragiskt inträffar en själv eller någon annan i ens omgivning tar man sig en funderare och börjar snacka carpe diem och hela kittet. Som mest håller det i sig i några veckor och man börjar köra mindfullness, meditation, eller skriva tacksamhetsbok. Man försöker fokusera på det som är VIKTIGT..men är det egentligen inte viktigare att fokusera på det som gör dig GLAD och lycklig? Livet är ju ta mig fan inget genrep så gör det som verkar kul för dig (även långsiktigt), utan att för den skull skada människor omkring dig. Själv har jag också varit sådan här och som mest satt jag i jobbiga poser och zen mediterade, hade kramp, åt vegetariskt och fokuserade såpass intensivt på nuet att jag tråkade ut mig själv. Sen sket jag i detta och körde min nya approach. Jag tänker såhär att jag vet inte hur länge jag lever, men om jag inte hade levt nästa vecka då hade jag ångrat mig om jag till exempel inte hade ätit den extra kula glassen, eller köpt den onödiga men jätte fina tröjan etc. Nyckelorden är att jag  UNNAR mig saker och skippar det dåliga samvetet och alla BÖR och borde. Jag är, jag gör och jag lever. Och denna approach har jag haft nu i över ett år och det funkar! :) Våga välj livet, vi vet trotsallt inte hur länge vi har förmånen att kunna göra det.

Jag brukar inte läsa chic lit. Jag läste några dock i den första svängen när Bridget Jones boken kom och Keyes böckerna. Men har man läst två, har man läst alla och det blev snabbt tråkigt och förutsägbart. Men så fick jag en chic lit bok, jag tittade på den lite skeptiskt och täkte att nä det här var väl lite fel satsat på mig. Så efter att hanverkaren hade dragit igår tog jag upp boken. Tänkte att jag bara skulle läsa första sidan.Kika lite i den medan jag drack kaffe. 300 sidor senare hade jag sträckläst boken! Den var så jävla rolig. Fy helvete vad jag garva. Pojkvännen trodde något var allvarligt fel  när jag berättade att; "idag har jag sträckläst 300 sidor chic lit". Men så är det. Så ibland kanske man ska ge saker en chans till med några års mellanrum :). Kanske ska plocka fram en gammal cd platta ikväll och kolla om även en gammal skiva kan få sig ett uppsving.

"Vi kommer mellan 7.00-9.00" (i själva verket dyker dem inte upp förrän efter lunch), eller "ja jag hör av mig i slutet av veckan", slutet av veckan blir slutet av årsskiftet. "Jaha var denna sak också trasig? Då måste du först felanmäla det till bostadsbolaget, som då ringer mig och sen hör jag av mig till dig." (Här snackar vi tidscykler people på MÅNADER). Så tro fan att jag blir förvånad när dörrklockan ringer i ottan(jag ska ta sovmorgon JUST IDAG)och fastighetsskötaren/hantverkan typ står där: "Hej, du hade felanmält lite saker". 1. JA! för en månad sedan. 2.Ingen har hört av sig om dag/tid. 3. Jag har inte druckit kaffe. 4. Jag har fortfarande inte druckit kaffe. 5. Jag står i pyjamas (linne och shorts). 5. Jag har inte haft en jävla chans att plocka undan sakerna ur badrummet så att dem kan laga felet. Och VARFÖR I HELA JÄVLA FRIDENS NAMN KUNDE HAN INTE RINGA INNAN?! Jag stirrar på honom och försöker analysera situationen. Visst jag är sur över denna usla planering och det faktum att jag måste utstå allt listat från 1-5 ovan. Men faktum kvarstår; fixarsnubben står ju här och att få dessa att faktiskt laga något i mitt hem är ju den närmsta bingolottovinst jag någonsin kommer uppleva. Däremot fixar jag inte detta spontan påhopp-ringa på din dörr- oanmäld-morgon scenario. Jag kläcker ur mig: "Kan du vara snäll och komma tillbaka om fem minuter?" Han fattar nog grejen för han säger ja. In i badrummet plocka undan grejer, klä på sig joggingbrallor och hoodtröja, KAFFE! Fem min senare står han där. Ja just det kökslådan skulle han också fixa står det på hans lista. Utan förvarning sliter han ut min kökslåda  tömer ut alla bestick på skänken. Han tittar på mig och säger: "Ha då går jag iväg med det här och handlar lite, är du hemma hela dagen eller?" Och ja va fan ska man göra?! "Eh jo det får jag ju vara då.."säger jag. Varför kan dem inte ringa och förvarna?! BLÄ!

Det var kallt och regnigt på friidrotten, (som var utomhus), men det var trotsallt ändå trevligt. Och jag fick två jättefina hejdå presenter, som jag blev väldigt väldigt glad för. Det var kul att se hur pass sportiga den stora massan är och jag insåg att det nog inte hade varit fel om jag hade kunnat anamma lite av den där sunda andan. Sliter sedan ca två år tillbaka återigen med mitt nikotinberoende. Och det går sådär, vid alkoholkonsumtion går det alltid sämre. Och så står man där med nästan trettio personer som varken snusar eller röker. Wow. Hursomhelst inspirationen räckte inte så länge utan triggade mig istället att gå och leta efter cigaretter från festen i helgen. Så medan jag stod där och blossade så tänkte jag att om vi inte har disciplin, vilket jag verkligen inte påstår mig ha, vad har man då? Det är ju trotsallt disciplin som får oss att uträtta saker och ting. I allafall alla tråkiga, men nyttiga saker och ting. För om vi vore helt lust styrda då skulle inte vissa saker bli gjorda, för att det är väldigt få personer som har "lust" att betala räkningar, storstäda, storhandla, mm. Å andra sidan att vilja ha det fint och inga betalningsanmärkningar är ju självklart för de flesta och fast jag inte har någon självdisciplin hård prioriterar jag att följa lagen och pröjsa räkningarna, men därefter faller saker lite på disciplin skalan. Vilket egentligen är ganska märkligt för man borde älska sig själv såpass mycket att  lyckas uppbåda den självdisciplinen att man inte förstör sin kropp?

För ca en månad sedan skrev jag  inlägget: "Varför måste OS hysterin smitta av sig på allt?" och ja nu har då dagen D anlänt och vi ska alltså OS- loss  på gruppmötet. Som tur är har jag hamnat i samma team som en annan icke sportig tjej så det kan vara så att hon är på min linje att hoppa över till supporter- gruppen och istället heja på dem andra. Jag känner mig grymt omotiverad att vara med, men är lite tvungen speciellt med tanke på att dem ska tacka av mig. "J" har åkt hem idag vilket också är tråkigt, alltid roligt att ha sin bästis i närheten. Nu vill jag återigen hem till nintendot och sova lite kanske. Men som vanligt blir det en lååååååång dag.

Jag mitt jävla nöt hade inte ändrat min mms signal, så när den gick igång där vid nio, hade jag sovit ca 4 timmar och jag hör "J" skrika på mig att jag ska stänga av mobilen. Signalen består av en hel låt och JA volymen var på högsta möjliga. Stapplade upp stängde av den och hann fräsa åt "J": "Gå och lägg dig och sov!" För jag vet vilken early bird hon kan vara. Efter ytterligare fyra timmar började jag sakta men säkert vakna till och det var dags att sätta igång vaknande procesen med fyra koppar kaffe, mat och vatten. Vi ägnade söndagen åt matens tecken med gigantisk frukost/brunch. Godis, chips, glass, tacos..Ja you name it. Dagens två mest ansträngande agenda punkter var väl att "J" skulle toppa mig och att vi skulle ut på en härlig söndagspromenad, vilket inte blev så härligt för "J" ville typ bränna alla kalorier där och då och verkligen hetsade runt, medans jag lunkade en meter bakom henne under hela promenaden. Sedan var det dvd film varvat med att garva åt saker folk hade sagt på festen. Hurra för bakis söndagar, när man faktiskt inte är speciellt bakis utan bara har det som en ursäkt för att vräka i sig mat och göra nada.