Jag hittade till gymet. Ja hör och häpna, jag slet lite på gymkortets magnetremsa igen. Har bara haft paus nu på två månader. Bortförklaringar har jag så det räcker..jag jobbade så mycket..och så var det övnigskörningen..och så kände jag mig lite krasslig.. och ja flytten ja..ni fattar. Men men då många tok tränar på mitt jobb kände jag att det var dags att ta sig dit. Äh bullshit jag är bara ren och skär fåfäng och tänkte att ska jag frossa i mig av god mat och dryck och ändå behålla min klädstorlek så är det bra att faktiskt gå till det där jävla gymet. Speciellt med tanke på att jag betalar för det. Nej vet ni, jag har aldrig kommit till den där punkten när jag känt att åhh vad skönt det är att träna. Inte ens när jag tränat månader i sträck. Däremot tycker jag att det är gott när man ser att man håller vikten och tightar till vissa delar av kroppen. Så visst jag kanske tar upp det igen. Men gymet var iallafall inte närmelsevis så bra som dem gymen var i STHLM. Det var mega sunkigt. Fast passet jag gick på var bra så det fick väl uppväga antar jag. Jag har satt målet nu att om jag tränar en gång i veckan så är jag grym, kommer jag någongång iväg två ggr i veckan så är det fantastiskt. Tre ggr i veckan ja då är det en STOR signal att jag bör skaffa mig ett liv. Helvete heller va fan man måste väl ha tid till att socialisera med?! Nu är jag trött och det är dags att slänga sig framför nintendot tror jag...

Igår gick hela dagen åt till att spänt vänta på matchen i vilken Niklas Alexandersson skulle spela sin sista match på hemmaplan. Matchen slutade 3-1 mot Djurgården och vi hyllade vår kära lagkapten med jubel och sorg. Jag var som en levande jävla isglass efter tre timmar i kylan, men det var det värt.

 

Jobb dagen har varit intressant. Jag var extremt produktiv och fick massor gjort och fick även en farhåga besannad, men HEY?! Efter nationaldemokrat chocken förra veckan så är man lite mindre förvånad. På mitt förra jobb var könsfördelningen 90-10 män, här är det 90-10 kvinnor. Så givetvis så har jag anticeperat skitsnack.  Jag är ju en ganska grabbig tjej, logisk och analytisk lagd och inte mat och trädgårdstips snacka bruden så jag har avsiktligt försökt hålla mig lite ifrån dem stora lunch och fika samlingarna. (Speciellt med tanke på att jag alltid har as mycket jobb att göra.) Idag dock berättade min trevliga kollega (”what the fuck? ”-Tjejen)(gråtandes) att en annan kvinna tydligen sagt till henne att hon inte gillar henne, en av orsakerna till detta var att min kollega är singel???och by the way så  borde hon bara veta hur mycket skit hon brukar snacka,(om min kollega), med sina andra vänner. Detta säger hon alltså till henne?! VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ MÄNNISKAN???!!!! Vilket psykfall? Nej visst man måste inte älska alla, men vafan håll det för dig själv, man går väl för fan inte och psykar ner någon. ÅHH brudar ibland.

 På tal om märkligt beteende så har min goda vän Hammarby tydligen surnat på mig. Den enda logiska orsaken jag kan se till detta är att jag flyttade. Jag visste inte vännen att vår vänskap var begränsad till geografiskt läge! Men men when the going gets tough the tough gets going. På dagens topplista; jag lyckades handla presenter till pappa och lillasyrran. Yeah för mig!

Idag hade jag äntligen en lugn söndag. Sov as länge och softade bort mestadelen av söndagen. Var hemma en sväng hos mig själv, för att hämta dunisen till matchen imorgon. Två timmar i kyla är inget man vill uppleva i en yllerock. Kändes jävligt skumt dock att manövrera sig själv i en dunjacka. Jag behöver kanske inte poängtera att jag har på mig den där dunjackan dem handfulla gånger som jag åker skidor. Men men man måste offra sig för laget. Sedan fick jag köra. Körde en hel timme. Det är en helt underbar känsla när kör och inser att, va fan det här är ju inte övningskörning, utan this is for real. Min kompis psykologen ringde mig idag och bjöd oss på sitt 30-års partaj. Det är den helgen jag mer eller mindre lovat att dra till Malmö, men men det får jag ju bara skita i. När en barndomskompis kallar till fest, då kan man skippa the rest. Fast seriöst så måste jag säga att det där party suget avtappats lite sedan jag flyttade hem. Faktum är att myskväll med grabben i soffan uppväger det mesta i partyväg. Börjar man bli gammal? Äh hell no, men den där mysiga tvåsamheten är faktiskt inget att förringa. Känner mig peppad inför veckan och bara det är ju ett gigantiskt steg. Brukar ju närma mig måndagarna mer slut än jag var på fredagen. Och imorgon är det match. Astaggad. Hoppas fan nu att IFK petar in en seger.

Så kom jag äntligen till IFK shoppen. Har bara tagit ca tre veckor att äntligen komma dit. Inhandlade nice supporterprylar, samt match biljetter. Gubben bakom disken var ju en sådan där jobbig jävel, som ifrågasatte allt. Pojkvännen och jag går in och medan jag står vid disken står pojkvännen och tittar på saker på väggen bakom.

Jag: Ja och så skulle jag vilja ha en biljett till matchen.

Gubben: En?

Jag: Ja en.

Gubben: Men ska du gå själv?

Jag: Ja, det är bara jag ensam som stödjer IFK.

Då säger helt plötsligt en as rolig man i butiken; "nej du är inte ensam, du kanske är ensam i familjen att heja på IFK, men du är inte ensam" och så ler han glatt till mig.

Gubben: Är du vuxen?

Jag: Ja, men han bakom mig skulle väl kanske motsäga mig.(typ hallå jag ser inte ut som en bebis?)

Gubben: Aha var vill du sitta?

Jag: Ja ta på familjeläktaren.

Gubben: Men om du nu ska gå SJÄLV (det ekar ut i affären) så vill du väl sitta bra?

Jag vill ju bara ha min biljett så att jag kan gå själv och med typ minst 6000 andra på den här jävla matchen.

Jag: Aha ok men ge mig då dem bästa biljetterna du har.

Gubben ger mig tillslut biljetterna med en lååång utläggning om var jag nu kommer att sitta. Men summa summarum jag fick mina biljetter äntligen. Sedan drog vi vidare till ett köpcentra där jag borde ha hittat presenter till lillasyrran och pappa som fyller år, men istället köpte typ 4 tröjor och en skjorta till mig själv. Illa;). Nåväl. Lördagen har bara börjat sin linda och ikväll blir det skräckfilm och tre rätters. (Jag vet jag lever med världens bästa kille). Och så gäller det ju givetvis bara att komma överens om vi ska se Bond eller dansbandskampen. Jag menar Bond- It´s a classic, men å andra sidan Dansbandskampen.. hur jävla kul är det inte?? Var hittar dem dessa band?

Arbetsveckan tog slut på ett nafs och fast det gick galet snabbt så uppskattar jag att det är helg nu. Idag ska jag shoppa. YEAH! sjukt sugen på att handla och väldigt nödvändigt. Sedan ska jag få köra till köpcentrat och det är aldrig fel :). Har mängder av saker listat som jag behöver( hårinpackning, schampoo, rengöring) men som jag helt enkelt inte har hunnit köpa efter jobbet, så nu jävlar. Sedan ska helgen gå åt till att softa och ta det lugnt. Jag är jätte trött. Däckade igår vid kl tolv efter att ha blivit bortskämd med super god mat och dryck av pojkvännen. Jätte skönt att slippa pendla på helgerna. Känner att jag är riktigt lycklig av att vara hemma.  Trivs på jobbet, lycklig att ha pojkvän/ flickvän liv och ja det är bra helt enkelt. Min National demokrat kollega hanterade jag genom att bara vara som vanligt mot henne. Jag menar trots allt så har vi ju åsiktsfrihet i detta landet så jag kan ju inte riktigt säga något om hennes åsikter och ha en diskussion med henne om det verkar ju inte heller vara något som skulle kunna leda till något vettigt.

Jag fick världens chock idag. Min super trevliga arbetskompis, som  verkligen har varit jättegullig mot mig och vet att jag är utländsk, pratar idag med mig om att resa till Madrid. Hon har nämligen killkompisar där berättar hon. Jaha vad kul säger jag och undrar hur det kommer sig att hon känner folk i Madrid. Hon säger att hon känner dem sedan hon var partiaktiv. Jaha säger jag, "kul har du varit partiaktiv?" "Ja jo" säger hon lite undflyktande. " Ha, säger jag vilket parti" "Äh, svarar hon, det är ett litet parti". Jag fattar ju inte galoppen och frågar glatt på; "men vilket parti?" "ND" svarar hon. "ND?" säger jag, vad är det?" För nej jag kan inte greppa eller dra parallellen att den här trevliga tjejen som vet att jag är utländsk och pratar järnet med mig kan ha nazistiska åsikter!! " National demokraterna" säger hon."National demokraterna? upprepar jag. "Ja vi är som Sverige demokraterna, men mer åt höger." VAD I HELVETE SÄGER MAN DÅ?!?! Jag som aldrig är mållös, blev faktiskt mållös och var tvungen att sätta mig ner. Jag menar i den positionen jag har just nu så måste jag faktiskt tillämpa något som heter professionalism och det då  innebär att jag kan inte ställa mig och skrika till henne; MENAR DU ATT DU HATAR UTLÄNNINGAR OCH DÄRMED MIG?! ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET?! HUR FAN KAN DU HA SÅ SKEVA ÅSIKTER?! Men ni märker nog att jag har en aningens aggresioner inombords. Så ja nej jag försökte avsluta samtalet normalt och lämna kontoret. Men hur fan ska jag tackla detta imorgon? Åkte till "J", hon hade lagat mat, fick prata av mig käka middag och efterrätt, dra några sherry och spela spel. Välbehövligt.

Min nya arbetsplats verkar tydligen ha dragit till sig alla mina gamla kill polare som 1. Jag umgicks med för ja 14 år sen och 2. Var kära i mig. Den ena haffade mig utanför en affär. Visst trevligt att ses, kul att prata ikapp på en si sådär 10 min, men sedan kom det till att han var singel, hade köpt hus, ska vi fika och catch up? Alltså hur fan kan man catch up efter 14 år? Och dem åren som passerade  jo dem var ju dem viktiga; gymnasie, jobb, universitetsstudier, några förhållanden, ytterligare några jobb.. det är ju för fan lättare att lära känna en person från början. Och ja, i konversationen påpekade jag att jag hade en kille, så dem måste ju ha hajjat att jag inte var intresserad på den fronten. Den andra skickade ett sms där han skrev att jag passade i blont hår och undrade vad jag gjorde i stan för han hade ju hört att jag hade flyttat till STHLM. Så i och med detta sms så förstår jag att han uppenbarligen har sett mig men va fan kommer han inte fram och hälsar för då? Nej han hade inte kunnat stå och spana in mig från kollektivtrafiken för jag var i ett köpcenter. Så då skrev jag att en skönhet klär väl i allt och att om han nu har sett mig så hade han ju kunnat bemöda sig att hälsa. Han svarar; nä kände  inte för det på en stressig dag, men erbjuder sedan att vi kan gå på lunch eller så kan jag komma hem till honom för han bor inte långt därifrån?! Jävla psyko?! Det svarade jag inte ens på, för är han så jävla korkad att han tror att jag skulle komma upp till honom efter 14 år när vi inte ens har umgåtts. Det är skillnad att hänga med en pojke, eller en vuxen man. Helt sinnessjukt. Tacka fan för mina vettiga killpolare i STHLM. Trust me babes. Varje ålder/fas i livet kräver att man ibland byter garderob, friss, hårfärg, uppdaterar sina program och sin umgängeskrets. Det är bara dem allra bästa bästa vännerna man kan ha kvar år efter år efter år och dem växer tyvärr inte på träd. Men så vad trodde dem alltså? Ja jo nu kan vi börja hänga igen och prata om vaddå? Dem känner ju mig inte ens längre?  Och nej jag har inte nöd på vänner så jag måste inte ta till folk jag kände för 14 år sedan. Shit people alltså.

Måste bara berätta ju om den balla konversationerna jag hörde i helgen när jag var i Stockholm. En pojke på typ 11-12 år som pratar med sin mamma.

Pojken: Tänk om man skulle vakna imorgon och vara Super Mario.

Mamman: Ja tänk.

Pojken: Men då skulle man behöva vara den nya Super Mario för den gamla har inte så många pixlar.

Mamman: Ja nej just det.

Pojken eftertänksamt: Nej det hade inte varit roligt att vakna upp och inse att man inte är så många pixlar.