Eftersom det inte fanns något bra på tv alls kl tio, bestämde jag mig för att titta på en DVD. Jag la mig på soffan och la upp datorn på bordet framför. Jag stängde av TV:n och digitalboxen. Jag kollade extra noga att digitalboxen var avstängd för jag har råkat missa att stänga av den någongång. Tv:n fungerar inte utan att digitalboxen kopplas på, men allt var avstängt. Så kopplade jag på filmen och la mig ner för att titta. Den lilla lampan lös i fönstret så jag reste mig upp och släckte den. Filmen börjar. Jag ligger still och tittar. Helt plötsligt så kopplas tv:n på. I KID YOU NOT!!!! Tv:n kopplas på och eftersom det är bild och allt så innebär detta att digitalboxen också kopplats på. Båda fjärrkontrollerna ligger över en meter ifrån mig, på högrahörnkanten på bordet och är riktade mot väggens hörn. TV:n och boxen är på motsatt sida av bordet alltså till vänster och det finns inte en chans i världen att fjärrkontrollerna var riktade ens till närmelsevis mot TV:n eller boxen. Hursomhelst, kan två fjärrkontroller koppla på sig själva samtidigt??!! Jag slänger mig på telefonen och ringer  pojkvän och bästis. Så när jag berättat om mina poltergeist upplevelser så kopplar jag av TV:n och digitalboxen igen. Kollar super noga, allt avstängt. Lägger fjärrisarna på högrabordshörnet igen och fortsätter kolla på filmen. Efter ett litet tag kopplas TV:n på IGEN!! Jag ligger still fast naglad och glor mot TV apparaten.  Denna gången så kopplas dock inte boxen på så  det är svart  i rutan, den är på kanal noll. Jag är tyst, lyssnar (vet inte riktigt på vad i och för sig, men vad hade du gjort?), så byter den kanal av sig själv till nian! Där är det vanligt TV:brus (myrornaskrig ni vet). Och den är på högt. Så jag ligger fortfarande kvar och bara tittar. Tillslut efter några minuter stänger jag av TV:n och går fram och trycker av TV knappen på apparaten. Nog för att det är trevligt med övernaturligt besök, men jag ville kolla klart på filmen utan en massa spooky grejer! Vad är oddsen liksom? Häftigt!!

Igår hade jag helt galet tråkigt. Så jag beslöt mig för att äntligen börja slita lite på magnetremsan på mitt gymkort. Det där jävla gymkortet som jag skaffade i januari har ju varit en ekonomisk förlust så att det skriker om det. Jag hör nämligen till dem där personerna som 1. aldrig kommit in i andra andningen vid en joggingtur (jag tror fotfarande att det är en illasinnad myt mina vänner säger för att få mig att jogga)och 2. ännu inte upplevt den där sköna känslan med att träna. Som tydligen ska infinna sig efter ett antal veckors disciplinerad träning. I januari iallafall så satte jag igång. Tränade 2-3 ggr i veckan, varierad träning i ca sex veckor. Kändes det skönt? Nej, men däremot var det ganska skönt att se att priset per träningspass sjönk med frekvensen jag tränade en månad.Så vad hände då? Jo efter sex veckor blev jag super sjuk, som sedan övergick i en förkylning jag hade i två månader. Även detta är jag övertygad hade något med träningen att göra för jag har aldrig varit förkyld så länge. Och sedan följde månader när jag konstant var tvungen att resa och jobba så gymet blev besökt max 1-2 ggr per månad. Så nu efter lite härligt partande är man i grym rock form d.v.s ingen form alls och gymet kändes relevant. Jag tänkte att jag ska inte överdriva det här nu, det var ju trots allt ett tag sen jag var där sist, men en timmas kondition med hårdrock på ska man väl fixa. Lugn kondition. Allt kändes väl ok efter träningen och stretchningen, det var visserligen aptrist, inte skönt det minsta, men jag utnyttjade lite av min månadskostnad. Väl hemma började jag känna mig lite sjuk  på kvällen (blir väl utslagen två månader igen tänkte jag) men hoppades på att bli frisk tills på morgonen. Så imorse. Jag säger bara; HERRE JÄVLAR!! Den smärtan och träningsvärken jag har idag är inte att leka med. Har nog aldrig varit med om något liknande och jag tycker att jag har en hög smärttröskel efter att faktiskt ha tränat kampsport i flera år när jag var yngre. Jag kunde knappt resa mig, att sätta sig gick enbart med stöd av armarna och när jag skulle ta trapporna till  den blåalinjen funderade jag på om det skulle vara helt sinnessjukt om jag gick nerför trappan baklänges. Idag har jag rört på mig som en nyopererad kvinna efter en förlossning och varit helt knäckt. Då får man det där fantastiska rådet; "Se nu till att träna lite lätt och röra på dig annars blir det värre". HALLÅ?! Menar ni allvar?! Jag kan knappt röra mig till toan och tillbaka hur skulle jag kunna träna lite lätt? Hjälp!! Jag har äntligen förstått innebörden av moment 22. Och det är en läxa som gör ont.

Jag är i vanliga fall ett fan av fyllesms. Tycker alltid att det är lika kul att vakna och se dem. Dem som skickar sms:en har alltid med ett adjektiv i superlativ i stil med "du är snällast/snyggast/roligast/bäst"  etc. Sedan vet man att man kan ta det där adjektivet i sin första komparation för att kompensera sms sändarens alkoholkonsumption den kvällen, med andra ord: tack, du tycker jag är snäll/rolig/ eller snygg. Oavsett är det kul att få ett sms för att personen i fråga menar ju det dem skickar i någon grad och man kan alltid lista ut hur pass roligt polaren har haft genom att kolla när smset skickades och hur mycket grammatiska fel det egentligen innehåller. Sen är det bara att slänga sig på luren (helst aptidigt) och ringa och säga: Hallå, sover du?! Var du ute igår eller? Tack för smset by the way! (He he) har man fått ett sms på natten är det fritt fram att ringa tidigt. Och så garvar man lite åt det tillsammans, förmodligen har man varit ute själv och skickat lika snälla/osammanhängande sms själv. Så igår var pojkvännen ute. Imorse när jag kopplade på mobilen så räknade jag till fem. Sms signal. Ja där kom det. Det var ett sms i den vanliga snälla andan där jag denna gången var "vackrast". Slänger tillbaka mobilen på sängen. Sms signal. Hm två?  Och där kommer det- ett jävla utspel skickat några timmar senare om att han är full och ensam ute på stan och att det var fan mitt fel för vi bor inte i samma stad och han visste inte hur länge han orkade hålla på såhär.. (och hej hopp vilken jävla fyllemartyr man kan vara). Jag lackade rejält. Tänkte att på det här svarar jag inte- bäst att ta morgonens nikotinsugtablett först. Sms signal. "God morgon älskling..bla bla ..ska ut och springa bla bla". Ok verkar alltså som om ruset och temperamentet lagt sig. Så gjorde även mitt temperament, men det tog två nikotintabletter och en halv liter kaffe. Men seriöst har du inget snällt att säga don´t send a fucking fyllesms! Biatch! ;)

Åt häromdagen på Gondolen. Maten var utsökt, likaså cocktailen och utsikten. För alla er som inte har ätit på Gondolen än, så rekomenderar jag verkligen ett besök. Visst, det är inte billigt, men någongång har man säkert något som är värt att firas med lite lyx och då är det definitivt värt att ta sig till just den restaurangen. Den är för övrigt  Erik Lallerstedts restaurang och det är givetvis en kvalitetsstämpel i sig. Var det då något som var mindre bra? Ja. Jag förundrades starkt över det faktum att istället för en linneservett få en kökshandduk som servett. Men det var inte vilken sorts kökshandduk som helst utan en sådan där härlig blå/vit rutig variant, med trycket "Erik" på. Varför?! Vad i hela fridensnamn kan få en människa att få för sig att jo på mina servetter ska jag trycka mitt namn, för det höjer ju verkligen lyxkänslan- NOT! Vad skulle vara nästa grej? Glasunderlägg med en bild på honom? Ta det lugnt Erik, vi vet att det är din crib och då förmodligen även dina servetter så information unnecessary. Men fantastisk mat!

Idag var det dags för teoriprovet.  Kl 9.00 hade jag hittat till vägverkets lokaler och stod trött, kaffesugen och lite halvnervös framför fotobåset. Så en titt i spegeln då bara tänkte jag. DAMN! Ok, här var det dags för mycket extreme makeover. Stressad som jag var imorse hade jag inte fönat håret och lagt in en inpackning som inte skulle tvättas ut. Vilken hade fått mitt hår att stelna i dreadlocksliknande stripor. Inte tillräckligt sminkad heller. Slet fram borsten. Håret var kört. Sista utvägen var att stoppa solbrillorna i håret, rufsa lite, maxa med smink. Hm bättre. Så installera sig i båset, trycka in personnummer, nu tas första kortet då, kortet laddas. Första kortet och jag ser bara allmänt pissed off ut. Andra kortet: jag försöker mig på en halvprofil. Lärdom av detta= Gör inte det. Tredje kortet: Desperation över att jag redan har gjort två dåliga kort och detta är det sista- syns i ansiktet. Fan! Undrade om man kan med att gå ut i receptionen och fråga om man får göra om det. Helst ha solbrillorna på sen på kortet. Antagligen ingen idé. Tog kort nr ett. Funderade på om jag inte borde fokusera på annat istället, typ provet, men vet hur jävla illa det är att ha ett ID kort där man har färgglada extensions och piercing i näsan och behöva dras med det fotot i sex år. Sedan väntade en skit tråkig trekvart då jag inte hade något annat att göra än att glo på folk. Glada folk som hade klarat provet, slängt sig på telefonen och skrek att det hade gått bra. Undrade om jag skulle klara provet. Borde ha pluggat mer. Läste bara boken två ggr på en period av två månader. Och de senaste två kvällarna hade jag lagt allt krut på CD rom skivan. Men det kändes som jag hade koll. Eller? Kommer in sätter mig vid datorn. Insikt 1: När CD rom skivan frågar: vill du att slutprovet ska se ut som slutprovet på vägverket? så är det fan inte svenska vägverket dem syftar på för det såg inte ut så på min skiva. Insikt 2: Skit samma  hur det ser ut men det ger mig en hint om att frågorna nog inte ens kommer vara liknande som dem på min skiva. Och mycket riktigt, inga var lika. Så det var bara att komma ihåg vad det hade stått i den där boken. Statistik frågor. Inte riktigt det jag ansåg var viktigast att lägga på minnet. Halvvägs igenom provet fick killen på lokalens andra sida ett bryt på sin bordsgranne, som tydligen läste frågorna högt. Jag var alltså inte den enda som var spänd därinne.  Så tryckte jag på "avsluta" knappen. Godkänd. Underbart. Magiskt som in i helvete. Och vips så blev det skit samma att man såg ut som E-type i håret, bara man nu vet att man är på väg att få sitt körkort.

Jag går förströdd i mina tankar. Jag ser att han tittar på mig och söker ögonkontakt. "Får jag berätta om ett erbjudade? " säger han med ett leende. "Nej tack " svarar jag " jag är inte intresserad". " Får jag bjuda dig på en hotellnatt då på Elite hotell?" kontrar han med. Bingo. I´m hooked. En hotellnatt kan jag alltid utnyttja någongång. Glad över att äntligen ha fångat mitt intresse sätter Amex försäljaren igång och spottar ur sig argument efter argument till varför jag ska teckna mig för ett Amex guldkort. Efter fem tunga argument är jag uppriktigt intresserad. Han ger mig en liten folder som ser ut som ett guldpass och där det står att den innehåller 114 tunga argument till varför man ska ha ett sådant här kort. Samtidigt som jag ögnar i foldern fortsätter killen att dra fördel efter fördel: "och så får du ju bonuspoäng på alla dina köp som du kan använda till resor, prenumerationer och annat kul". Bonuspoäng? Där sa han det magiska ordet. Jag är en sucker för bonuspoäng och extra grejer som dem slänger in på köpet. "Du tecknar dig inte för något mer än att vi skickar hem ett kort till dig och under tiden kan du läsa på mer och om du fortfarande är intresserad så är det bara att aktivera kortet annars klipper du det." Han har nu tagit fram en blankett och börjar fylla i mina uppgifter. Samtidigt som han fyller i mina uppgifter kommenterar han om alla mina uppgifter. "Spännande yrke, vad gör man då?" "Ovanligt namn". Det börjar gå en aning till överdrift och jag tänker att han tar delen av säljutbildningen "skapa relation till din kund", lite för allvarligt. Jag svarar trevligt men kort och märker att jag gör honom väldigt nervös. Undrar varför tänker jag, jag ansöker trots allt om kortet, mission accomplished eller? Men sedan märker jag att han fiskar efter min status. "Ska du bjuda vänninan på en hotellnatt(som man givetvis bara får om man tecknar kortet), eller någon annan? undrar han."Pojkvännen" säger jag. Han blir högröd och ursäktar sig. "Förlåt jag babblar mycket när jag blir nervös". Det är ok säger jag tackar och går vidare. Några veckor senare ringer en trevlig tjej och undrar om jag fått kortet och har frågor. Nej svarar jag inget kort än. Frågor..ja faktiskt. Dem där bonuspoängen, vad kan man använda dem till? Kan hon ge mig ett exempel? Hon svarar lite undvikande. OK tänker jag där är haken. Hon hänvisar mig till deras hemsida och jag surfar in där på kvällen. Varje krona ger ett poäng. Exempel på saker man kananvända sina poäng till: "Skicka en medelstor rosbukett tll någon. Poäng till detta: 80 000" 80 000???!!! yes du läste rätt. Det är poäng värt 80 000 SEK!!! Shit det är ju helt insane. Den  buketten kan max kosta 600 kr att skicka vilket innebär att det är mindre än 1% man får tillbaka i bonus. Men ärligt om jag skulle shoppa för 80 000 kr så vill jag väl kunna göra något fan så mycket grymmare med mina bonus poäng än att skicka en medelstor bukett?! Hmm visst är reseförsäkringen bra, men jag tror att jag avstår. Är nog bara inte en AMEX brutta helt enkelt.;)

Har körkortsteoriprovet på fredag. Har inte varit vidare uppjagad över det på något sätt och idag kom min lilla mor på besök. Efter en power walk sitter vi och softar i soffan framför tv:n. Jag tar fram boken tänker att jag kan passa på och läsa lite. Mamma frågar: "är du nervös inför provet?" Jag: " nej absolut inte, det är andra gången nu jag läser boken." "Andra gången?!" utbrister mamma och jag tänker för mig själv "Yeah mammsen jag ser att du är imponerad, jag tar detta seriöst, jag är grym". Och säger: " Ja men jag måste ju ta det seriöst." Mamma: "Jag läste boken minst fem-sex ggr!". Oops jag inser att utropet inte kom av att jag impade på henne utan det var ett utrop av förfäran. Pinsamt. Hmm fem-sex ggr? Shit nu börjar jag bli lite shaky..känner mig inte riktigt lika lugn över provet längre..

Häromdagen sa en ny kollega till mig att jag var sjukt lik Gwen Stefani. Hell girl! I´m not gonna argue over that! ;) och med dem orden seglade hon rakt in i mitt hjärta..