Mina senaste måndagar har varit så usla. Det har varit såpass att man tänker ska HELA jävla veckan suga såhär? Igår dock bröt jag trenden med att partaja loss i Gamla Stan.  Finns få saker som kan bli så kul som ett lite halvt oplanerat partaj. Det kanske är det som är hemligheten, i att få till en bra vecka. Roligaste grejen som kom fram under kvällen var att en av mina kollegor är släkt med en av våra största dansbandsstjärnor.  Och detta kom fram under en lekomgång av "jag har aldrig". Det intressanta med den leken är (förutom att det är extremt pubertalt) att dem flesta som leker den inte verkar ha förstått att  lekens poäng är att få reda på saker om andra. Istället tar dem det som en chans att få berätta om saker som dem vill ska komma fram. Sexuella eskapader till exempel. Hehe en hel del kul vet man nu om andra. Så partaja på måndagar, men låt bli "jag har aldrig leken". I allafall om du är ute med kollegor, eller gör som jag; Se till att var nyktrast  och nej DRICK inte på all crazy shit även om det är sant ;)

Torsdag. Tittar tillbaka på denna veckan och inser att jag tillbringat den med att vara sjuk och asförbannad. Det bästa som hänt denna veckan hittils är att jag läste klart den sista Harry Potter boken. Har sugit på den karamellen nu i över ett år. Och den var givetvis jättebra. Omorganiserade mina möten imorgon så att jag kan ta mig till lillasyrrans tåg och hämta upp henne i allafall. Och sedan bär det av hemåt. Jag ska helvete göra det bästa av resten som är kvar av denna veckan. Hoppas på en grym konsert av något slag och lite partaj. Bästisen "J" ska på en spelning men det är i en annan stad och det pallar jag bara inte. Nu gäller det att packa ner lite kläder för helgen, koppla på en skräckfilm och ta ett stort glas Baileys för jag är väldigt chokladsugen. Läste för ett tag sedan att svart nagellack numera inte längre betydde goth eller rock, utan att man var en mystisk och sofistikerad kvinna. Newsflash! Nepp det betyder bara att man är lite rock. ;)

Idag var det dags för teoriprovet.  Kl 9.00 hade jag hittat till vägverkets lokaler och stod trött, kaffesugen och lite halvnervös framför fotobåset. Så en titt i spegeln då bara tänkte jag. DAMN! Ok, här var det dags för mycket extreme makeover. Stressad som jag var imorse hade jag inte fönat håret och lagt in en inpackning som inte skulle tvättas ut. Vilken hade fått mitt hår att stelna i dreadlocksliknande stripor. Inte tillräckligt sminkad heller. Slet fram borsten. Håret var kört. Sista utvägen var att stoppa solbrillorna i håret, rufsa lite, maxa med smink. Hm bättre. Så installera sig i båset, trycka in personnummer, nu tas första kortet då, kortet laddas. Första kortet och jag ser bara allmänt pissed off ut. Andra kortet: jag försöker mig på en halvprofil. Lärdom av detta= Gör inte det. Tredje kortet: Desperation över att jag redan har gjort två dåliga kort och detta är det sista- syns i ansiktet. Fan! Undrade om man kan med att gå ut i receptionen och fråga om man får göra om det. Helst ha solbrillorna på sen på kortet. Antagligen ingen idé. Tog kort nr ett. Funderade på om jag inte borde fokusera på annat istället, typ provet, men vet hur jävla illa det är att ha ett ID kort där man har färgglada extensions och piercing i näsan och behöva dras med det fotot i sex år. Sedan väntade en skit tråkig trekvart då jag inte hade något annat att göra än att glo på folk. Glada folk som hade klarat provet, slängt sig på telefonen och skrek att det hade gått bra. Undrade om jag skulle klara provet. Borde ha pluggat mer. Läste bara boken två ggr på en period av två månader. Och de senaste två kvällarna hade jag lagt allt krut på CD rom skivan. Men det kändes som jag hade koll. Eller? Kommer in sätter mig vid datorn. Insikt 1: När CD rom skivan frågar: vill du att slutprovet ska se ut som slutprovet på vägverket? så är det fan inte svenska vägverket dem syftar på för det såg inte ut så på min skiva. Insikt 2: Skit samma  hur det ser ut men det ger mig en hint om att frågorna nog inte ens kommer vara liknande som dem på min skiva. Och mycket riktigt, inga var lika. Så det var bara att komma ihåg vad det hade stått i den där boken. Statistik frågor. Inte riktigt det jag ansåg var viktigast att lägga på minnet. Halvvägs igenom provet fick killen på lokalens andra sida ett bryt på sin bordsgranne, som tydligen läste frågorna högt. Jag var alltså inte den enda som var spänd därinne.  Så tryckte jag på "avsluta" knappen. Godkänd. Underbart. Magiskt som in i helvete. Och vips så blev det skit samma att man såg ut som E-type i håret, bara man nu vet att man är på väg att få sitt körkort.

Har körkortsteoriprovet på fredag. Har inte varit vidare uppjagad över det på något sätt och idag kom min lilla mor på besök. Efter en power walk sitter vi och softar i soffan framför tv:n. Jag tar fram boken tänker att jag kan passa på och läsa lite. Mamma frågar: "är du nervös inför provet?" Jag: " nej absolut inte, det är andra gången nu jag läser boken." "Andra gången?!" utbrister mamma och jag tänker för mig själv "Yeah mammsen jag ser att du är imponerad, jag tar detta seriöst, jag är grym". Och säger: " Ja men jag måste ju ta det seriöst." Mamma: "Jag läste boken minst fem-sex ggr!". Oops jag inser att utropet inte kom av att jag impade på henne utan det var ett utrop av förfäran. Pinsamt. Hmm fem-sex ggr? Shit nu börjar jag bli lite shaky..känner mig inte riktigt lika lugn över provet längre..

Häromdagen sa en ny kollega till mig att jag var sjukt lik Gwen Stefani. Hell girl! I´m not gonna argue over that! ;) och med dem orden seglade hon rakt in i mitt hjärta..