Min hemlighet är ute. Pojkvännen luskade ut att jag bloggar. Egentligen så gör det ju inget. jag skriver ju inte as spännande saker precis, mest är jag ju arg över något och vill ventilera lite. Men det har ändå varit liksom min lilla hemliga grej. Min lilla hemliga dagbok, liksom (och ja jag vet vad alla tänker nu, "hemlig?! du skriver ju för fan en blogg!") Jo, men så länge ingen visste att jag skrev en blogg så var den ju hemlig. Formatet passade bättre än den hederliga papper och penna versionen. Enkelt, bara att sätta sig framför skärmen och knappa ner några rader. Men nu är den ju inte hemlig längre. Funderar på att lägga ner.

Så pigg var jag ju igår och vi bestämde oss för att köra 8 mil till ett köpcentra. Mest för att jag skulle få öva på att köra. Det enda mission vi hade var att hitta ett Hemtex så jag skulle kunna köpa ett nytt täcke och kuddar att ha hemma hos pojkvännen. Hans täcke är alldeles för tunnt och jag är väldigt frusen av mig och kuddarna är inte tillräckligt fluffiga. (Ja jag hör det själv, så jävla kräsen är jag!) I alla fall, det var ett grymt köpcentra med ALLT samlat. Saknade väl egentligen bara Åhlens. Hittade en grym skinnaffär och skinnjackor är ju lite av min svaghet, har alldeles för många, så självklart så var vi ju tvugna att gå in. Knappt hinner jag ta steget in i affären när jag ser att bruden i butiken i tight kjol och top står och stirrar på  mig med en sån där ur bitchig blick och mönstrar mig uppifrån och ner. Med en blandning av avsky och något annat. Nu detta händer mig jämnt!! Det är så jävla brudigt och så jävla fel satsat på mig för jag är en "grabbig" tjej som är analytisk, logisk, och inte det minsta "tjejig" i dess traditionella mening. Så jag står inte och mäter mig i ett rum med andra tjejer om vem som är snyggast. Men om vi nu är inne på det så hell yes jag tog henne med häst längder. Hursomhelst så stod hon bara ur moppsigt och stirrade på mig. Sen möttes våra blickar och då gav jag henne ett sådant där sött, men ondskefullt leende. Min kille som gick bakom mig sa med en gång; shit vilka jävla blickar hon gav dig. Och jag sa ja, vad är det jag brukar säga? Sen så stack hon iallafall till butikens andra sida och där stod hon och blängde då och då på mig. Jag hittade en jacka jag verkligen gillade, men med tanke på dem där blickarna känndes det som om det var bättre att bara skita i det. Varför gör tjejer den här blicken?!

Det blev en middag på torsdag med svägerskan och hennes två arbetskamrater. Det var trevligt, men lite märkliga grejer sa hon allt. Bland annat så var det tänkt att jag skulle åkt ner till dem nästa helg. Svägerskan berättade dock att dem skulle ha andra gäster där då, så...det var ganska tydligt att jag inte skulle få plats och inte var speciellt välkommen. Sedan kommenterade hon att det inte var konstigt att min stora syrra var så fåfäng och noga med sin vikt "för har man en man som ser ut som han gör, ja då måste man ju anstränga sig". ??!! Eh.. okej tänkte jag. Du är gift med min bror och kommenterar utseendet om min syrras man?! Kanske fel  forum va? Och efter middag och en öl på skybaren tog den torsdagen slut..

Igår var jag slutkörd efter jobbet igen, men drog till bästisen "J" som var gullig och gjorde käk till mig och te och sen softade jag där halva kvällen. Hon tittade på mig mystiskt när jag tackade nej till Strongbow cider och bad om te. Jag kände bara att jag fixar inte en cider, för då däckar jag väl på bordet. Pojkvännen kom och hämtade mig, vilket jag uppskattade mycket, för det var verkligen amatörernas afton igår, vilket vi märkte under den fem minuters promenaden, jag och "J" tog. Hemma hos pojkvännen la jag mig och sov elva timmar!! Yeah. Jag är pigg nu. Skönt.

Galna två dagar. Har haft hysteriskt mycket att göra- hysteriskt! Idag lämnade jag kontoret vid kl 19.00 Igår var jag oxå i total koma. Pojkvännen hämtade mig och försökte väcka liv i mig hela kvällen, men det var ett ganska dött lopp. Idag (väl hoppfull) släpade jag med mig träningskläderna för jag hade intentionen att ta mig till ett pass, men vid fem insåg jag att det var helt kört. Hursomhelst är jag hemma nu och tar det lugnt! Yes soffa och tv fantastiskt! Ska försöka lägga mig tidigt (försöka i alla fall) och vara pigg tills imorgon, för då ska jag träffa min svägerska på middag. Hon hörde av sig förra veckan och sa att hon skulle komma upp och vara med på någon mässa, så då frågade jag givetvis med tanke på att hon ringde, om hon ville ses. Svaret var att det visste hon inte för hon var “såå upptagen”. Jaha tänkte jag vad fan ringer hon för då?! Men såklart efter att få sagt två ggr till att hon var jätte upptagen så ville hon ju ändå ses, så vi bestämde onsdag. När jag då smsade henne i måndags för att fråga tid, så att jag kan boka bord, då skriver hon; “ onsdag? men jag kommer ju på torsdag” underbart! Fast så trött som jag är idag så är jag ganska nöjd att middagen blir imorgon. För idag hade jag somnat på plats. Lite halv nervös över att träffa svägerskan för att man kan aldrig riktigt veta med henne, hon kan verkligen pendla mellan personligheter. Plus att hon tydligen går igenom någon fas, påstår syrran, men ey den där fasen måste ju nu ha hållit på i ett och ett halvt år. Jag har själv faser jämnt och ständigt, men om hennes fas beror på et knaggligt äktenskap mellan henne och min bror, ja då känns det inte helt bra att vara den som lyssnar på den. Vi får väl se imorgon!

Jag vaknade, åt frukost, gick och lade mig och sov tre timmar till. Äntligen. Ni fattar inte hur mycket jag har längtat att kunna göra det. Varje helg har handlat om att hinna med att träffa folk eller att göra ärende, men idag är det vila och sömn. Glad att jag uppvaktade pappa och lillasyrran i torsdags för då behövde jag inte ha det hängandes som en punkt att ha att göra i helgen. Det som börjar märkas är att jag kommit hem till det goda livet av mat och har nu börjat öka i viktskalan, så jag tror allt att jag får ta och skärpa till mig lite och börja gå på diet. Annars kommer jag se ut som en köttbulle snart. Träna en liten gång i veckan får jag ju också se till att göra.. blä. Om man bara hade varit måttfull då hade detta inte varit ett problem. MÅTTFULLHET. Shit världens svåraste ord. Hade jag varit måttfull undrar jag om jag hade varit jag. I måttfullhet får man nog inte dricka 6-10 espresso om dagen. Eller vräka i sig mängder med mat på kvällar och helgen. Men jag kan faktiskt inte vara måttfull, jag är en alldeles för luststyrd individ. Men jag kanske borde tvinga mig själv? Jag kanske ska testa i en vecka? Ha sådana max kvoter liksom. Till exempel: Max 4 koppar espresso om dagen, max 2 öl på helgen, träning en gång i veckan. Kakor max en dag i veckan. Max 6 snus om dagen, mm mm. Hmm..Vad trist?! Men jag kanske hade mått as bra av det, vem vet?  Det är ju alltid värt ett försök. Ok ska testa nästa vecka. Idag ska jag bara försöka ta mig ur mitt koma tillstånd. Blev lite för mycket av allt igår. Gud vad jag är seg!

Jag startade denna fredagen utan kaffe....detta innebar att jag var inte människa halva/hela dagen. Jag överlevde, men knappt. Jag var inte kommunicerbar fram till tolv, men lyckade stirra på min egen skärm vilket ändå var huvudsaken. När grabben hämtade upp mig idag var jag evigt tacksam. Tack för att jag slapp kollektivtrafiken, köerna och allt annat fredags djävulskap! Jag fick fantastisk mat ( väl hemma )och corona med lime. I am in heaven!  Sedan blev jag väldigt glad för att jag fick positiv feedback från högsta chefen! BRA!! Jag klarade veckan. Hammarby ringde idag ja hör och häpna, var lite torr men på bättringsvägen till normal kommunikation, så vi håller tummarna!

Jag vet inte om jag har nämnt det innan, men jag har några dåliga sidor...(ja jag hörde susningen av chock från er :P) Jag tänker inte nämna alla, men kan bjuda på ett axplock. Jag har en tendens att 1. glömma prylar 2 tappa bort prylar och 3. jag gör sönder det mesta. Japp så jag brukar undvika dyra prylar för att det är ganska säkert att jag inom bara några veckor, har repat/gjort hål/ sparkat av lacken/ fläckat ner/ sabbat dragkedjan eller ja något annat.  4. jag kan vara extremt bokstavlig. 5. och fumlig.

Nåväl, min lilla mor har ju märkt av att I'm back. Häromdagen när jag kom hem, stod hon och försökte fixa den nya toastitsen som hon hade inhandlat. Jag ska givetvis hjälpa till. Det första jag lyckades göra var att ta den superviktiga metallplattan ner i toan. Mamma skrek. Jag stört dök efter den ner i toan och fick precis tag i den innan den hade sugits ner i röret. (fumlig)Tur! Super äckligt kanske många tror nu, men det var inte så farligt för att mamma har världens finaste blåa toavatten I kid you not, vi skulle kunna slå vilken reklam som helst. Sedan så lyckades jag med något grymt idag. Jag hade dragit ut en kontakt för att ladda mitt nintendo. Mamma försöker tända lampan men det funkar ju inte. Mamma frågar har du släckt? (bokstavlig) Jag svarar nej. Jag hade ju inte släckt?! Mamma skruvar av lampan (jag sitter bredvid) och byter. Den funkar inte heller. Hon hämtar nästa. Byter. Funkar inte. Mamma säger: Jag fattar inte varför den inte funkar? Jag tittar upp från datorn och säger; aha nej jag drog ut kontakten. Inte populärt. Jag gjorde faktiskt en liknande grej häromdagen. Då sa pojkvännen att han hade as ont i huvudet. Jag frågar: Vill du ha en zumo? Menade det mer som; hade du velat ha en? han skit glad: JA! Har du någon? Jag svarar:nej. Inte poppis det heller..

Jag hittade till gymet. Ja hör och häpna, jag slet lite på gymkortets magnetremsa igen. Har bara haft paus nu på två månader. Bortförklaringar har jag så det räcker..jag jobbade så mycket..och så var det övnigskörningen..och så kände jag mig lite krasslig.. och ja flytten ja..ni fattar. Men men då många tok tränar på mitt jobb kände jag att det var dags att ta sig dit. Äh bullshit jag är bara ren och skär fåfäng och tänkte att ska jag frossa i mig av god mat och dryck och ändå behålla min klädstorlek så är det bra att faktiskt gå till det där jävla gymet. Speciellt med tanke på att jag betalar för det. Nej vet ni, jag har aldrig kommit till den där punkten när jag känt att åhh vad skönt det är att träna. Inte ens när jag tränat månader i sträck. Däremot tycker jag att det är gott när man ser att man håller vikten och tightar till vissa delar av kroppen. Så visst jag kanske tar upp det igen. Men gymet var iallafall inte närmelsevis så bra som dem gymen var i STHLM. Det var mega sunkigt. Fast passet jag gick på var bra så det fick väl uppväga antar jag. Jag har satt målet nu att om jag tränar en gång i veckan så är jag grym, kommer jag någongång iväg två ggr i veckan så är det fantastiskt. Tre ggr i veckan ja då är det en STOR signal att jag bör skaffa mig ett liv. Helvete heller va fan man måste väl ha tid till att socialisera med?! Nu är jag trött och det är dags att slänga sig framför nintendot tror jag...