Jag skrev i måndags och berättade om att pojkvännen låg risigt till. Så skrev jag  även att jag fick blombud från honom levererat till jobbet.

 Igår när jag är på min hejdå afterwork får jag ett samtal. Det är blomsterbudet igen, från måndagen. Jag undrade varför han ringde mig igen. Jo tydligen skulle han återigen leverera blommor till mig?! Så när jag kommer hem ja då står tio underbart vackra röda rosor där. Och för en stund sedan så ringde dem igen!!! Och ja tydligen ska det levereras blommor en tredje gång. Pojkvännen ringde igår på kvällen och bad om ursäkt för att han störde mig  på afterworken,men han undrade om han kunde få mitt personnummer. Jag undrade varför han behövde det (Och tackade givetvis för blommorna man ska alltid vara artig även om man är arg) och då säger han att det är en överraskning. Jag vill givetvis veta så jag säger att han får faktiskt ta och berätta. Då säger han att han tänkte; " att på tisdag kommer jag upp och hämtar hem dig och sedan på torsdag så flyger vi till London, allt är betalt och klart jag ska bara fixa musikal biljetter också". Sådant här händer ju inte? Jag känner mig som i en Julia Roberts film. Snacka om "operation to keep girlfriend".

Ringer pojkvännen. "Vad är det med dig? " tycker han efter en stunds pratande. "Du låter konstig." "Asså? Vaddå? Nej. Jag är väl lite trött bara," säger jag. Vi fortsätter prata. "Men har du tagit nåt?" undrar han. Typ JAG?! som till och med i perioder har varit straight edge. Nej verkligen inte. "Varför frågar du det?!" undrar jag. "Jo men jag är orolig för dig" säger han, "du låter som en blandning av Tomas Di Leva och Björne".   ?!?! What? Gör jag? Tur att jag inte har möten idag.

Vart tog helgen vägen? Eller rättare sagt var det helg?

Hetsade iväg ner för att arbeta i min hemstad och arbetade i viss mån på helgen, så i måndags var jag väldigt nära att önska alla en trevlig helg. Önsketänkande.  Trött är jag som fan och denna veckan ska det vara ännu mer full rulle och partajer så det står härliga till, så shit nu gäller det att bita ihop.  Det som var en riktig high light däremot igår var att jag var på besök på min nya arbetsplats! Yes, I´m moving on. Tyckte att det var en bra idé att poppa förbi och hälsa på alla innan den första dagen för att slippa den där känslan av första skoldagen..Visste inte vad jag hade att förvänta mig alls, förrutom att det förmodligen var ett snäpp striktare än på min nuvarande arbetsplats. Så döm om min förvåning när jag får reda på att jag har helt FEL! Så grymt juste verkar det och jag blev positivt överraskad. Däremot så stack jag verkligen ut då jag var lite överklädd, men men hellre överklädd än underklädd.

Smet iväg lite tidigare från ett möte för att hämta lillasyrran och hennes kompis på stationen och guida dem tillrätta. Dem var söta med den typiska entusiasmen av; "Åh ensamma i en egen lägenhet i en annan stad." Dem hade packat sinnesjukt mycket och jag förundras över hur man kan orka släpa med sig så mycket saker. Lillasyrrans väskor vägde lätt 20 kg. Dem åkte med mig in tillbaka till stan och jag tänkte att jag bjuder dem på lunch innan jag återgår till jobbet och dem till deras shopping runda.  Så vi gick in på ett Wok ställe i närheten där jag arbetar.  Jag kände igen servitören, då jag har lunchat där några ggr. Vi sätter oss och väntar på maten. Min lillasysters kompis har en huvtröja på sig med deras gymnasieskolas logga på (som för övrigt är min gamla gymnasieskola oxå.) När servitören kommer med maten ser han loggan och säger skit sur, med höjd röst. "XXX är den sämsta jävla skit skolan i hela Sverige." Han höjer rösten lite väl högt och lillasyrran och hennes kompis tycker det är obehagligt. Så fortsätter han att gå och svära över det här. Så jävla märkligt! Vilken idiot. Jag blev jävligt lack och svarade honom iskallt med att: "Det tror jag knappast det är där eliten fostras." (Det sa jag mest bara för att jävlas lite för så är det inte, men många rikemanskidz går där och jag förmodar att det var det som störde honom among other things.) Vilket  givetvis gjorde honom ännu mer arg, men även lite paff. Jag menar vafan tror han?! Tjejerna han gastar på är små brudar medan han själv är närmare 30. Get a grip! Det är inte skolans fel att han hamnade på wokhouse, det är nog hans eget. Jösses.

Eftersom det inte fanns något bra på tv alls kl tio, bestämde jag mig för att titta på en DVD. Jag la mig på soffan och la upp datorn på bordet framför. Jag stängde av TV:n och digitalboxen. Jag kollade extra noga att digitalboxen var avstängd för jag har råkat missa att stänga av den någongång. Tv:n fungerar inte utan att digitalboxen kopplas på, men allt var avstängt. Så kopplade jag på filmen och la mig ner för att titta. Den lilla lampan lös i fönstret så jag reste mig upp och släckte den. Filmen börjar. Jag ligger still och tittar. Helt plötsligt så kopplas tv:n på. I KID YOU NOT!!!! Tv:n kopplas på och eftersom det är bild och allt så innebär detta att digitalboxen också kopplats på. Båda fjärrkontrollerna ligger över en meter ifrån mig, på högrahörnkanten på bordet och är riktade mot väggens hörn. TV:n och boxen är på motsatt sida av bordet alltså till vänster och det finns inte en chans i världen att fjärrkontrollerna var riktade ens till närmelsevis mot TV:n eller boxen. Hursomhelst, kan två fjärrkontroller koppla på sig själva samtidigt??!! Jag slänger mig på telefonen och ringer  pojkvän och bästis. Så när jag berättat om mina poltergeist upplevelser så kopplar jag av TV:n och digitalboxen igen. Kollar super noga, allt avstängt. Lägger fjärrisarna på högrabordshörnet igen och fortsätter kolla på filmen. Efter ett litet tag kopplas TV:n på IGEN!! Jag ligger still fast naglad och glor mot TV apparaten.  Denna gången så kopplas dock inte boxen på så  det är svart  i rutan, den är på kanal noll. Jag är tyst, lyssnar (vet inte riktigt på vad i och för sig, men vad hade du gjort?), så byter den kanal av sig själv till nian! Där är det vanligt TV:brus (myrornaskrig ni vet). Och den är på högt. Så jag ligger fortfarande kvar och bara tittar. Tillslut efter några minuter stänger jag av TV:n och går fram och trycker av TV knappen på apparaten. Nog för att det är trevligt med övernaturligt besök, men jag ville kolla klart på filmen utan en massa spooky grejer! Vad är oddsen liksom? Häftigt!!

Träffade min polare/kollega för att äta lunch idag och allmänt bara snacka skit om livet. Ganska snart kom vi in på budgetresor och vilka sorts galna resor man varit på och framförallt  galna ställen man tvingats bo på. Han bräcka mig stort (sova i ett ihoprasat tält i gyttjan medan regnet faller in tar nog priset), men det finns en hel del vidriga vandrarhem också. Själv var jag tvungen att bo på ursunkigt vandrarhem i London (där vi var på studieresa), där rummet hade en heltäckningsmatta som var smutsigare än marken ute och där det var fuktigt och iskallt. Att vi var åtta brudar med gigantiska resväskor gjorde det hela inte bättre, jo samt en enda lampa i taket. Synka det när alla kommer hem olika tider och tänder lampan till de andras stön och svordomar. Jag  behöver knappast efter denna beskrivning av rummet gå in på hur toan och duschen såg ut, men oavsett så var man ju tvungen att använda dem. Duscharna var träbås som såg ut som omklädningshytter, tre bredvid varandra. Och givetvis var de unisex. Så en kväll när jag står där och duschar så ser jag att någon sticker in handen under dörren från det andra båset med en kamera. Jag skriker "vad i helvete" sliter på mig en handduk och sparkar upp min duschdörr (very die hard och rock n´ roll). Sedan tar jag och bankar och sparkar på båset bredvid. Givetvis svär jag och har mig oxå. Dörren öppnas av en kille som gick på min kurs och är  liten, smal, kort och såg helt vettskrämd ut. " Vad fan håller du på med?" säger jag. "Va?" säger han och ser helt oförstående ut. "Ge hit kameran innan jag lappar till dig" säger jag. "Vilken kamera?" säger stackaren och ser grymt olycklig ut. "Kameran som du precis filmade med" säger jag. " Jag har ingen kamera säger han" och flyttar på sig så att jag har full insikt  in i båset och ser att mycket riktigt det har han ju inte. Då inser jag att den här filmande saten förmodligen stack in handen först under hans bås och sedan därifrån även vinklade in den under mitt bås. "Jaha!" säger jag "ja då var det väl inte du då", fortfarande med en skit sur ton, "men någon vinklade in en kamera från ditt bås så det är inte så konstigt att jag trodde att det var du" . "Jaha, förlåt att jag skrek på dig då" sa jag fortfarande skit sur och vände på klacken och gick. Det behöver nog inte tillläggas att killen efter det alltid undvek mig och såg skiträdd ut närhelst jag heja på honom. Jag säger bara det INGA vandrarhem om jag kan undvika det.

Söndagen började bra. Upp-piffad till tusen cruisade jag i affärer med bästisen "J", samtidigt som vi smuttade på varsinn iskaffe. Vi förundrades som alltid över att rean fortfarande hade något att erbjuda, ja iallafall för alla i storlek xxs. För oss andra dödliga som trots allt äter regelbundet fanns det inte mycket kvar att önska. Ibland önskar jag att jag oxå hade varit en sådan där måndags brud. Ni vet: "Åh nu är det måndag nu kan jag äta igen", men pga noll självdisciplin och en överdrivet lagd stolthet i att jag är en njutningsmänniska á la rock n roll brud, är det tyvärr en ren och skär omöjlighet. Men vad pengar jag hade sparat! På mat, snacksorgier framför dvd:n och alla schyssta reakläder. Efter en skön dos good old fashioned tjejsnacksstund blev jag upphämtad av pojkvännen och åkte till honom. Väl hemma beslöt vi oss för att vi skulle gå ut med "monstret". Nu hade pojkvännen faktiskt varnat mig dagen innan när vi hade sett två måsungar att man skulle akta sig för att inte bli attackerad av mamman. Men som den sanna city chic jag är trodde jag ju att han skämtade. Så medan vi går så ser vi dem där måsungarna  en bra bit ifrån oss. "Kolla" säger jag lite ironiskt "tror du vi blir attackerade?" när helt plötsligt från ingenstans en stor jävla mås störtdyker mot oss. Jag skrek (sjukt brudigt). Pojkvännen hoppade emellan måsen och "monstret". Och ja "monstret" själv såg mest bara traumatiserad ut. Så lärdomen av detta alla är; att ser ni sådana där måsungsjävlar gå runt dem med mycket stora marginaler!