Ibland när något tragiskt inträffar en själv eller någon annan i ens omgivning tar man sig en funderare och börjar snacka carpe diem och hela kittet. Som mest håller det i sig i några veckor och man börjar köra mindfullness, meditation, eller skriva tacksamhetsbok. Man försöker fokusera på det som är VIKTIGT..men är det egentligen inte viktigare att fokusera på det som gör dig GLAD och lycklig? Livet är ju ta mig fan inget genrep så gör det som verkar kul för dig (även långsiktigt), utan att för den skull skada människor omkring dig. Själv har jag också varit sådan här och som mest satt jag i jobbiga poser och zen mediterade, hade kramp, åt vegetariskt och fokuserade såpass intensivt på nuet att jag tråkade ut mig själv. Sen sket jag i detta och körde min nya approach. Jag tänker såhär att jag vet inte hur länge jag lever, men om jag inte hade levt nästa vecka då hade jag ångrat mig om jag till exempel inte hade ätit den extra kula glassen, eller köpt den onödiga men jätte fina tröjan etc. Nyckelorden är att jag  UNNAR mig saker och skippar det dåliga samvetet och alla BÖR och borde. Jag är, jag gör och jag lever. Och denna approach har jag haft nu i över ett år och det funkar! :) Våga välj livet, vi vet trotsallt inte hur länge vi har förmånen att kunna göra det.