Min kille har verkligen inte välsignats med finkänslighetens gåva. Japp people han kan faktiskt bara vara down right plump. Så i helgen så sa jag något om att jag inte ville vräka i mig kanelbullar, för jag ville tänka lite på vikten. (Detta efter att ha ätit; ostbricka, tapas, smördegspiroger, öl och marängsviss den dagen, så ni fattar liksom nöden av att tacka nej till bullar). Han säger: "Men du behöver ju inte gå ner mer i vikt nu, du är ju fin." (Snällt tänker jag). Han fortsätter: "Ja nu ser man ju dina kindknotor igen och nu har du nästan inga celluliter längre." KORREKTELSE: Jag har faktiskt INGA celluliter, inte nästan, utan inga. Så var någonstans fick det mig att känna mig bättre..klart som fan att jag inte vill ha bulljäveln. Jag vill inte vara en rockbrud med celluliter, för fan.

Blä. Blä för att allt gott är fettigt.

Vart tog helgen vägen? Eller rättare sagt var det helg?

Hetsade iväg ner för att arbeta i min hemstad och arbetade i viss mån på helgen, så i måndags var jag väldigt nära att önska alla en trevlig helg. Önsketänkande.  Trött är jag som fan och denna veckan ska det vara ännu mer full rulle och partajer så det står härliga till, så shit nu gäller det att bita ihop.  Det som var en riktig high light däremot igår var att jag var på besök på min nya arbetsplats! Yes, I´m moving on. Tyckte att det var en bra idé att poppa förbi och hälsa på alla innan den första dagen för att slippa den där känslan av första skoldagen..Visste inte vad jag hade att förvänta mig alls, förrutom att det förmodligen var ett snäpp striktare än på min nuvarande arbetsplats. Så döm om min förvåning när jag får reda på att jag har helt FEL! Så grymt juste verkar det och jag blev positivt överraskad. Däremot så stack jag verkligen ut då jag var lite överklädd, men men hellre överklädd än underklädd.