Ingen i min omgivning skulle beskriva mig som blyg. Tvärtom. I vissa situationer dock, situationer där man är  i en ny miljö, är det ju dock vanligt att bli blyg/ osäker och då kan även jag bli lite blyg.

Sitter nu och väntar på att få göra halkkörningen. Tog mig hit en timme före utsatt tid för att var säker på att hitta hit. Givetvis anlände jag först. Slängde av mig jackan, paraplyet och gick in på toaletten. Så hör jag hur folk börjar dundra in. Det dundrar högt. Tänker va fan är det en hel bataljong som kommit in i byggnaden eller?

Öppnar dörren. Japp! Ca 20 killar från militären, äldre så de måste vara yrkesmilitärer. Alla tystnar tittar på mig. Jag tittar på dem. Inser att en klunga av dem satt sig på min lilla markerade plats. Min jeansjacka ser liten och ensam ut, bredvid camouflage-grabbsen. Jobbigt. Måste gå fram och säga i hög stadig röst; "Ursäkta men kan jag rycka mina grejer kanske?" Ja självklart tycker dem, men du kan få plats här. Tack, men nej tack säger jag. Ska jobba lite, drar mig mot ett tomt bord. En kvart senare dundrar alla ut. Fan vad fjantigt egentligen. Jag hade ju inte tyckt att det var jobbigt om det hade varit 20 vanliga civila människor i lokalen, när jag kom ut ur badrummet. Men mötas av 20 militära män i uniform, nix inte bekvämt alls. Sjukt lättad över att dem drog och att jag nu kan få göra halkan med vanliga  personer. Personer i HM kläder och dyl. ;)