"Ska vi ha med oss paraply?" kan jag fråga. "Paraply?" svarar pojkvännen. "Nej det behövs inte". "Vaddå regnar det blir vi blöta." kan han tycka. "Eh ja". Det är just det som är min poäng, med att fråga om vi ska ha med oss paraply eller inte. Egentligen är det fel formulerat av mig. Det jag borde säga är; tror du det kommer regna? För om svaret är ja, då TAR jag med mig paraply för att just det jag vill inte bli blöt. Sminket ryker och nej, kajal och mascara gör sig aldrig bra efter en regnskur. Grabbar däremot verkar aldrig ha problem med regn, och tar aldrig med sig paraply. Inte ens om det regnar när de går hemifrån. Däremot kan dem gärna gå under paraplyet, bara de 1. slipper vara den som håller paraplyet och 2. slipper bära på paraplyet. Jävla märkligt när de kan vara på gymet och lyfta tyngder för glatta livet. Vafan är grejen med att inte orka bära paraplyet?

Lördagen har dock fortskridit utan regn och utan något större partajande, men lite gott chillande på takbaren samt lite skräckfilmer. Även storasyrran har visat prov på total brist att kunna planera. Hon ringde igår och meddelade att hon skulle komma upp till min hemstad för att hälsa på pappa med kidzen. "Ja hoppas vi kan ses", sa hon och berättade om sina planer för dagen, utan att ge någon som helst ungefärlig tid till dessa planer. Och ja då går det som det går. Inte alls med andra ord.