Barn är underbara och dem tänker för helvetes mycket mer än vad jag tror att dem gör. Jag har fyra syskonbarn och då vi inte bor i samma stad och städerna ligger ganska långt ifrån varandra blir inte besöken lika frekventa, som jag/dem ibland hade önskat.  Vi lever väldigt olika liv också. Jag är lite av familjens rebell, den typiska lillasystern som gör vad fan hon vill och går in aktivt för att ha roligt. I work hard- play hard. I min ålder (som jag förövrigt inte anser vara gammalt alls) så var mina syskon redan sambon och hade barn på väg. Och så har det väl varit nu för dem de senaste tio åren. Dem anser väl att det är steget jag bör ta så småningom och ja förmodligen, men jag ser inte hetsen än. Jag har lite drömmar kvar som jag inte levt ut riktigt ännu...  Och under dem här tio åren så har det ju varit ett och annat förhållande, för min del. Mitt äldsta syskonbarn kommer fortfarande ihåg mitt musiker ex som dem träffade några ggr och ja nu i julas fick dem träffa (nya)pojkvännen och för bara några veckor sedan kom jag ner med en ny kille. Deras morbror! Haha det är verkligen inte så dramatiskt som det låter, utan jag och min svägerskas lillebror bor numera i samma stad och är jämngamla och blev kompisar. Vi kan kalla honom; Hammarby, då han förmodligen är ett av deras allra största fan. Så jag föreslog att vi skulle ta en tripp ner en helg och hälsa på våra respektive syskon. Jag tänkte inte mer på detta, men mitt äldsta syskonbarn verkade tydligen tycka att detta var mycket mystiskt. Så på lördagen när vi skulle till stranden så frågade han mig; ”Har du skilt dig från din man igen?” Ha ha. Jag blev lite tagen på kanten. ”Eh nej det har jag inte. Han finns fortfarande kvar, men han följde inte med den här gången.” Han tänkte på detta, verkade inte helt övertygad. Så sa han; ”Men hur känner NI varandra då?” ”Jo, sa jag, du vet ju att jag flyttade till din morbrors stad och så lärde vi känna varandra.” Mm det verkade väl ok, tyckte han. Jag berättade detta på kvällen när alla vi syskon (även min storasyster med familj) var samlade och alla tyckte att det var väldigt roligt. Min svägerska sa att ja det var ju kanske inte så konstigt jag har ju haft nere några stycken. Tja jag har ju bara haft med mig två på besök, vet inte om två räknas till ”några stycken”, men allting är väl relativt. Det som är lite märkligt är att Hammarby hade ju nere sin dåvarande brutta för ett halvår sen kanske, men nej nej där var det inga kidz som frågade om han hade skiljt sig.  Jag är väl lite stämplad kanske att ha för mycket av pappas gener.  En gång när jag var i tankarna på att göra slut med musikern, sa någon till mig, (kommer inte ihåg om det var syrran eller en kompis) att: ”Kom ihåg gräset är inte alltid grönare på andra sidan.” Jag säger: ”Nej förvisso, men ibland är det sjuhelvetes roligt att byta trädgård! ;)”. Och är det inte bra, varför lida? Plus det kanske resulterar i att man får behålla hela pralinen. ( Se inlägg ”Han tog upp kniven” så förstår ni.)