Hade ett långt telefon-maraton-samtal med bästisen "J" idag. Vi pratade om allt möjligt och kom då även in på ett av våra favvo ämnen som är; "saker vi tycker fruktansvärt illa om hos andra". En av dem här sakerna är, när vissa människor är sådär småsnåla. Ni vet sådär ogenerösa. Personer som kan tycka att det är helt ok att man själv bjuder gång på gång på allt möjligt, men själv har dem svårt att dra upp plånboken för minsta lilla och gör dem det äntligen någongång blir det på sin höjd en vanlig kaffe. (Fast är det inte dem som betalar så beställer dem från hela menyn stor latte, kakor, mat, etc). Jag anser själv att jag inte är snål, men har man en sådan här person i sin närhet, så blir man tillslut så jävla arg att man själv börjar bli snål mot den här personen. I och med att vi kom in på det här samtalsämnet, kom vi onekligen även in på mitt musiker ex, som jag hade ett förhållande med ett tag. Han var precis såhär småsnål. Men det var inget som märktes med en gång. Det var mer något som sakta visade sig under förhållandet. Jag reflekterade inte så mycket över det i början, men sakta men säkert började jag irritera mig över sådana saker som att han aldrig hade kontanter på sig utan bara kort och att han givetvis alltid valde dem fiken med kontantbetalning. "Oj då, tar dem inte kort här" kunde han säga och jag kände för att svara "Nej ditt jävla stolpskott dem har inte tagit kort dem andra tio ggr vi har varit här heller, det kanske kan vara en hint!" men istället vill man ju inte vara snål själv så jag sa: "Det är lugnt jag har kontanter jag kan ta det." Men när  sådana här episoder upprepar sig, blir man ju förbannad. Han jobbade trots allt  och jag pluggade och jobbade extra. Så då började jag tillslut säga saker som: " Nähä du har inga kontanter, jag har inte så mycket på mig heller så du får väl gå och ta ut i automaten." Fast samtidigt blev ju jag då på ett sätt jag egentligen inte ville vara. Självklart ville jag inte att han skulle betala för mig varje gång, men någon schysst varannan gång variant, borde ha existerat. Det här var inte enbart det som gjorde att jag la honom på ex högen, men om man säger såhär det där småsnåla beteendet för ofta med sig en hel del andra osexiga egenskaper. Och dem tillsammans var varför han kasserades till ex högen. En historia speciellt, kommer jag alltid att minnas och är väl värd att berätta. Han hade fått en stor ask jättedyr choklad av sitt jobb i julklapp. Jag är inte överdrivet såld på choklad och blir jag sugen är det oftast på den billiga varianten. Jag hade väl tagit en sex bitar totalt av femtio under två veckors tid. Mest till kaffet. Men så en dag blev jag helt toksugen på choklad, så jag sa "Åh du har ingen choklad kvar möjligtvis? Jag är jätte sugen på choklad". Han tittade på mig och sa: " Jo jag ska kolla" gick fram till skåpet, öppnade den, kollade i asken och sa: "Jag har bara en kvar". Jag vet att det är ofint att ta någons sista av något, men för fan jag var ju hans flickvän och jag brukade aldrig ta hans godis, så jag sa: "Ja men kan inte jag få den". Han tog upp pralinen, la den på diskbänken och samtidigt som han tog upp kniven sa han: "Nej du kan inte få hela, men vi kan dela". Så delade han den. Pralinen! HELT sinnessjukt?! Vem fan gör en sån grej?! Jag var mållös. Han stoppade snabbt i sig sin halva och såg jättenöjd ut. Om man säger så jag hade vid det här laget tappat lusten rätt så rejält för choklad och för honom med för övrigt. Så ett tips till alla er därute. Vill din partner ha den sista pralinen, ge henne/honom HELA. Det kan vara det som gör att du inte hamnar på ex högen ;).