Jag fick världens chock idag. Min super trevliga arbetskompis, som  verkligen har varit jättegullig mot mig och vet att jag är utländsk, pratar idag med mig om att resa till Madrid. Hon har nämligen killkompisar där berättar hon. Jaha vad kul säger jag och undrar hur det kommer sig att hon känner folk i Madrid. Hon säger att hon känner dem sedan hon var partiaktiv. Jaha säger jag, "kul har du varit partiaktiv?" "Ja jo" säger hon lite undflyktande. " Ha, säger jag vilket parti" "Äh, svarar hon, det är ett litet parti". Jag fattar ju inte galoppen och frågar glatt på; "men vilket parti?" "ND" svarar hon. "ND?" säger jag, vad är det?" För nej jag kan inte greppa eller dra parallellen att den här trevliga tjejen som vet att jag är utländsk och pratar järnet med mig kan ha nazistiska åsikter!! " National demokraterna" säger hon."National demokraterna? upprepar jag. "Ja vi är som Sverige demokraterna, men mer åt höger." VAD I HELVETE SÄGER MAN DÅ?!?! Jag som aldrig är mållös, blev faktiskt mållös och var tvungen att sätta mig ner. Jag menar i den positionen jag har just nu så måste jag faktiskt tillämpa något som heter professionalism och det då  innebär att jag kan inte ställa mig och skrika till henne; MENAR DU ATT DU HATAR UTLÄNNINGAR OCH DÄRMED MIG?! ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET?! HUR FAN KAN DU HA SÅ SKEVA ÅSIKTER?! Men ni märker nog att jag har en aningens aggresioner inombords. Så ja nej jag försökte avsluta samtalet normalt och lämna kontoret. Men hur fan ska jag tackla detta imorgon? Åkte till "J", hon hade lagat mat, fick prata av mig käka middag och efterrätt, dra några sherry och spela spel. Välbehövligt.