Hade ett långt telefon-maraton-samtal med bästisen "J" idag. Vi pratade om allt möjligt och kom då även in på ett av våra favvo ämnen som är; "saker vi tycker fruktansvärt illa om hos andra". En av dem här sakerna är, när vissa människor är sådär småsnåla. Ni vet sådär ogenerösa. Personer som kan tycka att det är helt ok att man själv bjuder gång på gång på allt möjligt, men själv har dem svårt att dra upp plånboken för minsta lilla och gör dem det äntligen någongång blir det på sin höjd en vanlig kaffe. (Fast är det inte dem som betalar så beställer dem från hela menyn stor latte, kakor, mat, etc). Jag anser själv att jag inte är snål, men har man en sådan här person i sin närhet, så blir man tillslut så jävla arg att man själv börjar bli snål mot den här personen. I och med att vi kom in på det här samtalsämnet, kom vi onekligen även in på mitt musiker ex, som jag hade ett förhållande med ett tag. Han var precis såhär småsnål. Men det var inget som märktes med en gång. Det var mer något som sakta visade sig under förhållandet. Jag reflekterade inte så mycket över det i början, men sakta men säkert började jag irritera mig över sådana saker som att han aldrig hade kontanter på sig utan bara kort och att han givetvis alltid valde dem fiken med kontantbetalning. "Oj då, tar dem inte kort här" kunde han säga och jag kände för att svara "Nej ditt jävla stolpskott dem har inte tagit kort dem andra tio ggr vi har varit här heller, det kanske kan vara en hint!" men istället vill man ju inte vara snål själv så jag sa: "Det är lugnt jag har kontanter jag kan ta det." Men när  sådana här episoder upprepar sig, blir man ju förbannad. Han jobbade trots allt  och jag pluggade och jobbade extra. Så då började jag tillslut säga saker som: " Nähä du har inga kontanter, jag har inte så mycket på mig heller så du får väl gå och ta ut i automaten." Fast samtidigt blev ju jag då på ett sätt jag egentligen inte ville vara. Självklart ville jag inte att han skulle betala för mig varje gång, men någon schysst varannan gång variant, borde ha existerat. Det här var inte enbart det som gjorde att jag la honom på ex högen, men om man säger såhär det där småsnåla beteendet för ofta med sig en hel del andra osexiga egenskaper. Och dem tillsammans var varför han kasserades till ex högen. En historia speciellt, kommer jag alltid att minnas och är väl värd att berätta. Han hade fått en stor ask jättedyr choklad av sitt jobb i julklapp. Jag är inte överdrivet såld på choklad och blir jag sugen är det oftast på den billiga varianten. Jag hade väl tagit en sex bitar totalt av femtio under två veckors tid. Mest till kaffet. Men så en dag blev jag helt toksugen på choklad, så jag sa "Åh du har ingen choklad kvar möjligtvis? Jag är jätte sugen på choklad". Han tittade på mig och sa: " Jo jag ska kolla" gick fram till skåpet, öppnade den, kollade i asken och sa: "Jag har bara en kvar". Jag vet att det är ofint att ta någons sista av något, men för fan jag var ju hans flickvän och jag brukade aldrig ta hans godis, så jag sa: "Ja men kan inte jag få den". Han tog upp pralinen, la den på diskbänken och samtidigt som han tog upp kniven sa han: "Nej du kan inte få hela, men vi kan dela". Så delade han den. Pralinen! HELT sinnessjukt?! Vem fan gör en sån grej?! Jag var mållös. Han stoppade snabbt i sig sin halva och såg jättenöjd ut. Om man säger så jag hade vid det här laget tappat lusten rätt så rejält för choklad och för honom med för övrigt. Så ett tips till alla er därute. Vill din partner ha den sista pralinen, ge henne/honom HELA. Det kan vara det som gör att du inte hamnar på ex högen ;).

Ibland förundras jag över varför vissa människor blir så glada över händelser, som på inget sätt berör dem positivt utan tvärtom bara kommer försämra deras tillvaro, ett tag iallafall. På mitt jobb, på den årliga sommarfesten närmare bestämt, berättade ett byggbolag att dem skulle bygga till en våning på vårat kontorshus. Väldigt många tyckte att detta var "jättebra". Varför?! undrade jag. Vad är det som är så bra med det här, för oss? Det är ju knappast så att vår våning kommer flytta upp till den högsta våningen och få magnifik utsikt? Plus att det säkert kommer ta skitlång tid (hittils är det estimerat till 2010, Yeah right) och det kommer bullra och vara ännu sämre kontorslandskapsmiljö än vad ett kontorslandskap redan är. Och alldeles säkert kommer något gå snett. "Vi ber er att ha förbiseende med lite buller" sa han, byggkillen  och verkade bara allmänt obekväm där han stod. "Men ni kommer förmodligen inte drabbas så mycket för ni har ju våningen så långt ner" fortsatte han med ostadig röst. Antingen ljuger han eller så är denna människan hysteriskt nervös för att prata inför publik, tänkte jag. Jag tänkte satsa på att han ljög, som den sanna cyniker jag  har tendens att vara. "Vi har lite broschyrer här hur det kommer att se ut för alla som är intresserade, planlösningen och så vidare", la han till och hans assistent höll upp tre inbundna häften. Eh nej, varför skulle det vara intressant att se den planlösningen? Vi ska ju fortfarande inte vara på den våningen. "Har någon frågor?" mumlade han  och man riktigt såg på honom att han hoppades att ingen skulle ha några frågor. Jag hade god lust att fråga huruvida han kunde lista  hur mycket saker som kunde gå åt helvete i deras lilla byggarprojekt, men jag kände att det var fel forum och att mina chefer nog inte skulle uppskatta någon som såg realistiskt på det här. Bättre med alla dem som satt och sa "Gud vad roligt". "Lite buller" har varit en underdrift, men det blir värre. Det började med att det läckte lite igår från taket. På några få ställen. Byggarbetarna var nere och placerade ut hinkar här och var. Ja nu börjar det tänkte jag. Så imorse när jag kom in så var det kaos. Låt oss formulera det som att vår våning var lilla Venedig och det läckte överallt! Flera ytor var helt obrukbara och vår söta receptionistchef rusade runt och såg bara helt galet arg ut medans ett tiotal byggarbetare rusade runt med plastskynken, stora dammsugare för att suga upp vattnet och ja dem hederliga hinkarna. Så ja det var bara att ta en kaffe, vända och gå hem och jobba. Läckert! Tystnad. Kylskåp. Arbetsro och Deep Purple och Scorpions i musikanläggningen. Jag är nödgad att hålla med mina kollegor nu. "Gud vad roligt".

Eftersom det inte fanns något bra på tv alls kl tio, bestämde jag mig för att titta på en DVD. Jag la mig på soffan och la upp datorn på bordet framför. Jag stängde av TV:n och digitalboxen. Jag kollade extra noga att digitalboxen var avstängd för jag har råkat missa att stänga av den någongång. Tv:n fungerar inte utan att digitalboxen kopplas på, men allt var avstängt. Så kopplade jag på filmen och la mig ner för att titta. Den lilla lampan lös i fönstret så jag reste mig upp och släckte den. Filmen börjar. Jag ligger still och tittar. Helt plötsligt så kopplas tv:n på. I KID YOU NOT!!!! Tv:n kopplas på och eftersom det är bild och allt så innebär detta att digitalboxen också kopplats på. Båda fjärrkontrollerna ligger över en meter ifrån mig, på högrahörnkanten på bordet och är riktade mot väggens hörn. TV:n och boxen är på motsatt sida av bordet alltså till vänster och det finns inte en chans i världen att fjärrkontrollerna var riktade ens till närmelsevis mot TV:n eller boxen. Hursomhelst, kan två fjärrkontroller koppla på sig själva samtidigt??!! Jag slänger mig på telefonen och ringer  pojkvän och bästis. Så när jag berättat om mina poltergeist upplevelser så kopplar jag av TV:n och digitalboxen igen. Kollar super noga, allt avstängt. Lägger fjärrisarna på högrabordshörnet igen och fortsätter kolla på filmen. Efter ett litet tag kopplas TV:n på IGEN!! Jag ligger still fast naglad och glor mot TV apparaten.  Denna gången så kopplas dock inte boxen på så  det är svart  i rutan, den är på kanal noll. Jag är tyst, lyssnar (vet inte riktigt på vad i och för sig, men vad hade du gjort?), så byter den kanal av sig själv till nian! Där är det vanligt TV:brus (myrornaskrig ni vet). Och den är på högt. Så jag ligger fortfarande kvar och bara tittar. Tillslut efter några minuter stänger jag av TV:n och går fram och trycker av TV knappen på apparaten. Nog för att det är trevligt med övernaturligt besök, men jag ville kolla klart på filmen utan en massa spooky grejer! Vad är oddsen liksom? Häftigt!!

Igår hade jag helt galet tråkigt. Så jag beslöt mig för att äntligen börja slita lite på magnetremsan på mitt gymkort. Det där jävla gymkortet som jag skaffade i januari har ju varit en ekonomisk förlust så att det skriker om det. Jag hör nämligen till dem där personerna som 1. aldrig kommit in i andra andningen vid en joggingtur (jag tror fotfarande att det är en illasinnad myt mina vänner säger för att få mig att jogga)och 2. ännu inte upplevt den där sköna känslan med att träna. Som tydligen ska infinna sig efter ett antal veckors disciplinerad träning. I januari iallafall så satte jag igång. Tränade 2-3 ggr i veckan, varierad träning i ca sex veckor. Kändes det skönt? Nej, men däremot var det ganska skönt att se att priset per träningspass sjönk med frekvensen jag tränade en månad.Så vad hände då? Jo efter sex veckor blev jag super sjuk, som sedan övergick i en förkylning jag hade i två månader. Även detta är jag övertygad hade något med träningen att göra för jag har aldrig varit förkyld så länge. Och sedan följde månader när jag konstant var tvungen att resa och jobba så gymet blev besökt max 1-2 ggr per månad. Så nu efter lite härligt partande är man i grym rock form d.v.s ingen form alls och gymet kändes relevant. Jag tänkte att jag ska inte överdriva det här nu, det var ju trots allt ett tag sen jag var där sist, men en timmas kondition med hårdrock på ska man väl fixa. Lugn kondition. Allt kändes väl ok efter träningen och stretchningen, det var visserligen aptrist, inte skönt det minsta, men jag utnyttjade lite av min månadskostnad. Väl hemma började jag känna mig lite sjuk  på kvällen (blir väl utslagen två månader igen tänkte jag) men hoppades på att bli frisk tills på morgonen. Så imorse. Jag säger bara; HERRE JÄVLAR!! Den smärtan och träningsvärken jag har idag är inte att leka med. Har nog aldrig varit med om något liknande och jag tycker att jag har en hög smärttröskel efter att faktiskt ha tränat kampsport i flera år när jag var yngre. Jag kunde knappt resa mig, att sätta sig gick enbart med stöd av armarna och när jag skulle ta trapporna till  den blåalinjen funderade jag på om det skulle vara helt sinnessjukt om jag gick nerför trappan baklänges. Idag har jag rört på mig som en nyopererad kvinna efter en förlossning och varit helt knäckt. Då får man det där fantastiska rådet; "Se nu till att träna lite lätt och röra på dig annars blir det värre". HALLÅ?! Menar ni allvar?! Jag kan knappt röra mig till toan och tillbaka hur skulle jag kunna träna lite lätt? Hjälp!! Jag har äntligen förstått innebörden av moment 22. Och det är en läxa som gör ont.

Jag är i vanliga fall ett fan av fyllesms. Tycker alltid att det är lika kul att vakna och se dem. Dem som skickar sms:en har alltid med ett adjektiv i superlativ i stil med "du är snällast/snyggast/roligast/bäst"  etc. Sedan vet man att man kan ta det där adjektivet i sin första komparation för att kompensera sms sändarens alkoholkonsumption den kvällen, med andra ord: tack, du tycker jag är snäll/rolig/ eller snygg. Oavsett är det kul att få ett sms för att personen i fråga menar ju det dem skickar i någon grad och man kan alltid lista ut hur pass roligt polaren har haft genom att kolla när smset skickades och hur mycket grammatiska fel det egentligen innehåller. Sen är det bara att slänga sig på luren (helst aptidigt) och ringa och säga: Hallå, sover du?! Var du ute igår eller? Tack för smset by the way! (He he) har man fått ett sms på natten är det fritt fram att ringa tidigt. Och så garvar man lite åt det tillsammans, förmodligen har man varit ute själv och skickat lika snälla/osammanhängande sms själv. Så igår var pojkvännen ute. Imorse när jag kopplade på mobilen så räknade jag till fem. Sms signal. Ja där kom det. Det var ett sms i den vanliga snälla andan där jag denna gången var "vackrast". Slänger tillbaka mobilen på sängen. Sms signal. Hm två?  Och där kommer det- ett jävla utspel skickat några timmar senare om att han är full och ensam ute på stan och att det var fan mitt fel för vi bor inte i samma stad och han visste inte hur länge han orkade hålla på såhär.. (och hej hopp vilken jävla fyllemartyr man kan vara). Jag lackade rejält. Tänkte att på det här svarar jag inte- bäst att ta morgonens nikotinsugtablett först. Sms signal. "God morgon älskling..bla bla ..ska ut och springa bla bla". Ok verkar alltså som om ruset och temperamentet lagt sig. Så gjorde även mitt temperament, men det tog två nikotintabletter och en halv liter kaffe. Men seriöst har du inget snällt att säga don´t send a fucking fyllesms! Biatch! ;)

Åt häromdagen på Gondolen. Maten var utsökt, likaså cocktailen och utsikten. För alla er som inte har ätit på Gondolen än, så rekomenderar jag verkligen ett besök. Visst, det är inte billigt, men någongång har man säkert något som är värt att firas med lite lyx och då är det definitivt värt att ta sig till just den restaurangen. Den är för övrigt  Erik Lallerstedts restaurang och det är givetvis en kvalitetsstämpel i sig. Var det då något som var mindre bra? Ja. Jag förundrades starkt över det faktum att istället för en linneservett få en kökshandduk som servett. Men det var inte vilken sorts kökshandduk som helst utan en sådan där härlig blå/vit rutig variant, med trycket "Erik" på. Varför?! Vad i hela fridensnamn kan få en människa att få för sig att jo på mina servetter ska jag trycka mitt namn, för det höjer ju verkligen lyxkänslan- NOT! Vad skulle vara nästa grej? Glasunderlägg med en bild på honom? Ta det lugnt Erik, vi vet att det är din crib och då förmodligen även dina servetter så information unnecessary. Men fantastisk mat!

Idag var det dags för teoriprovet.  Kl 9.00 hade jag hittat till vägverkets lokaler och stod trött, kaffesugen och lite halvnervös framför fotobåset. Så en titt i spegeln då bara tänkte jag. DAMN! Ok, här var det dags för mycket extreme makeover. Stressad som jag var imorse hade jag inte fönat håret och lagt in en inpackning som inte skulle tvättas ut. Vilken hade fått mitt hår att stelna i dreadlocksliknande stripor. Inte tillräckligt sminkad heller. Slet fram borsten. Håret var kört. Sista utvägen var att stoppa solbrillorna i håret, rufsa lite, maxa med smink. Hm bättre. Så installera sig i båset, trycka in personnummer, nu tas första kortet då, kortet laddas. Första kortet och jag ser bara allmänt pissed off ut. Andra kortet: jag försöker mig på en halvprofil. Lärdom av detta= Gör inte det. Tredje kortet: Desperation över att jag redan har gjort två dåliga kort och detta är det sista- syns i ansiktet. Fan! Undrade om man kan med att gå ut i receptionen och fråga om man får göra om det. Helst ha solbrillorna på sen på kortet. Antagligen ingen idé. Tog kort nr ett. Funderade på om jag inte borde fokusera på annat istället, typ provet, men vet hur jävla illa det är att ha ett ID kort där man har färgglada extensions och piercing i näsan och behöva dras med det fotot i sex år. Sedan väntade en skit tråkig trekvart då jag inte hade något annat att göra än att glo på folk. Glada folk som hade klarat provet, slängt sig på telefonen och skrek att det hade gått bra. Undrade om jag skulle klara provet. Borde ha pluggat mer. Läste bara boken två ggr på en period av två månader. Och de senaste två kvällarna hade jag lagt allt krut på CD rom skivan. Men det kändes som jag hade koll. Eller? Kommer in sätter mig vid datorn. Insikt 1: När CD rom skivan frågar: vill du att slutprovet ska se ut som slutprovet på vägverket? så är det fan inte svenska vägverket dem syftar på för det såg inte ut så på min skiva. Insikt 2: Skit samma  hur det ser ut men det ger mig en hint om att frågorna nog inte ens kommer vara liknande som dem på min skiva. Och mycket riktigt, inga var lika. Så det var bara att komma ihåg vad det hade stått i den där boken. Statistik frågor. Inte riktigt det jag ansåg var viktigast att lägga på minnet. Halvvägs igenom provet fick killen på lokalens andra sida ett bryt på sin bordsgranne, som tydligen läste frågorna högt. Jag var alltså inte den enda som var spänd därinne.  Så tryckte jag på "avsluta" knappen. Godkänd. Underbart. Magiskt som in i helvete. Och vips så blev det skit samma att man såg ut som E-type i håret, bara man nu vet att man är på väg att få sitt körkort.