Ibland förundras jag över varför vissa människor blir så glada över händelser, som på inget sätt berör dem positivt utan tvärtom bara kommer försämra deras tillvaro, ett tag iallafall. På mitt jobb, på den årliga sommarfesten närmare bestämt, berättade ett byggbolag att dem skulle bygga till en våning på vårat kontorshus. Väldigt många tyckte att detta var "jättebra". Varför?! undrade jag. Vad är det som är så bra med det här, för oss? Det är ju knappast så att vår våning kommer flytta upp till den högsta våningen och få magnifik utsikt? Plus att det säkert kommer ta skitlång tid (hittils är det estimerat till 2010, Yeah right) och det kommer bullra och vara ännu sämre kontorslandskapsmiljö än vad ett kontorslandskap redan är. Och alldeles säkert kommer något gå snett. "Vi ber er att ha förbiseende med lite buller" sa han, byggkillen  och verkade bara allmänt obekväm där han stod. "Men ni kommer förmodligen inte drabbas så mycket för ni har ju våningen så långt ner" fortsatte han med ostadig röst. Antingen ljuger han eller så är denna människan hysteriskt nervös för att prata inför publik, tänkte jag. Jag tänkte satsa på att han ljög, som den sanna cyniker jag  har tendens att vara. "Vi har lite broschyrer här hur det kommer att se ut för alla som är intresserade, planlösningen och så vidare", la han till och hans assistent höll upp tre inbundna häften. Eh nej, varför skulle det vara intressant att se den planlösningen? Vi ska ju fortfarande inte vara på den våningen. "Har någon frågor?" mumlade han  och man riktigt såg på honom att han hoppades att ingen skulle ha några frågor. Jag hade god lust att fråga huruvida han kunde lista  hur mycket saker som kunde gå åt helvete i deras lilla byggarprojekt, men jag kände att det var fel forum och att mina chefer nog inte skulle uppskatta någon som såg realistiskt på det här. Bättre med alla dem som satt och sa "Gud vad roligt". "Lite buller" har varit en underdrift, men det blir värre. Det började med att det läckte lite igår från taket. På några få ställen. Byggarbetarna var nere och placerade ut hinkar här och var. Ja nu börjar det tänkte jag. Så imorse när jag kom in så var det kaos. Låt oss formulera det som att vår våning var lilla Venedig och det läckte överallt! Flera ytor var helt obrukbara och vår söta receptionistchef rusade runt och såg bara helt galet arg ut medans ett tiotal byggarbetare rusade runt med plastskynken, stora dammsugare för att suga upp vattnet och ja dem hederliga hinkarna. Så ja det var bara att ta en kaffe, vända och gå hem och jobba. Läckert! Tystnad. Kylskåp. Arbetsro och Deep Purple och Scorpions i musikanläggningen. Jag är nödgad att hålla med mina kollegor nu. "Gud vad roligt".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min hemlighet är ute. Pojkvännen luskade ut att jag bloggar. Egentligen så gör det ju inget. jag skriver ju inte as spännande saker precis, mest är jag ju arg över något och vill ventilera lite. Men det har ändå varit liksom min lilla hemliga grej. M...

Så pigg var jag ju igår och vi bestämde oss för att köra 8 mil till ett köpcentra. Mest för att jag skulle få öva på att köra. Det enda mission vi hade var att hitta ett Hemtex så jag skulle kunna köpa ett nytt täcke och kuddar att ha hemma hos pojkv...

Det blev en middag på torsdag med svägerskan och hennes två arbetskamrater. Det var trevligt, men lite märkliga grejer sa hon allt. Bland annat så var det tänkt att jag skulle åkt ner till dem nästa helg. Svägerskan berättade dock att dem skulle ha a...

Galna två dagar. Har haft hysteriskt mycket att göra- hysteriskt! Idag lämnade jag kontoret vid kl 19.00. Igår var jag oxå i total koma. Pojkvännen hämtade mig och försökte väcka liv i mig hela kvällen, men det var ett ganska dött lopp. Idag (väl hop...

Så igår skrev jag ett inlägg i över en halvtimme, sedan pajade datorn eller nätet, eller något och jävla skit piss så försvann alltihop!!   Vilket bara gör detta inlägg ännu argare för jag var redan arg igår. Så först och främst en hälsing: Till alla...